Harry Martinsson hade svårt med folk. Sanningen, vad det nu var, fanns därför inte i umgänge utan i tystnaden. Återigen ur "Vägen till Klockrike":
... "Ingen annan sanning sitter kvar i en så naturligt, som den man finner i tystnaden. Allting talar. Sol och gräs och blommor, sjöar, människor som tyst går förbi eller som man möter. Och tankarna kommer igång inom en genom allt man möter och sett. Och envar som inte tänker får skylla sig själv. I tystnaden får allting plats, men i talet bara ett i taget" ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar