Efter franska revolutionen och Napoleonkrigens kaos växte romantiken sakta fram som en reaktion på upplysningstidens förnuftstro och materialism. Med hänvisning till 1789 års revolution och dess revolutionära kaos satte romantikens ideologer istället känsla, intuition i centrum. Förnuftet vände man ryggen. Samma reaktion följde efter 1945. Kaoset fick folk vända sig inåt, bygga upp den egna familjen, skaffa sig egna barn, låta det "lilla" livet gå vidare med vänner och umgänge ... Charles Darwin hade sina funderingar kring känslors betydelse. Han skrev t o m en osannolikt stimulerande bok i ämnet, "The Expression of the Emotions in Man and Animals". Enligt Darwin håller vi oss med fem grundkänslor: ilska, rädsla, sorg, avsky (disgust) och glädje. Ur glädjen växte människans adelsmärke fram. "Vår främsta egenskap" skriver Darwin och syftar på "medkänsla". Var gränsen går mellan känslor och drifter (sömn, hunger, törst, andning, hjärta, sex etc) överlåter jag med varm hand åt andra att försöka reda ut. Men Charles Darwins tes var i alla fall att våra känslor naturligtvis bottnar i vårt djuriska förflutna och bara kan förstås utifrån en evolutionär ram. Jag vet inte om han har rätt eller fel, men tänker i alla fall på det när muslimska serietidningar nu utrustar sina hjältar / hjältinnor, romantikens allra högsta ideal, med 99 av Allahs 100 egenskaper. Bakom idén står en kuwaitisk psykolog som efter 11:e september vill ge muslimska barn bättre förebilder än terrorister. Typ Bamse. Sent omsider har islam fått sina motsvarigheter till Stålmannen, Läderlappsflickan, Fantomen, Diana, Tarzan och Jane ... Alla sagolika, arketypiska blandningar av djur och människor. Till det kommer sen deras stora kulturarv, t ex alla virvlande sagor i "Tusen och En Natt".
WebIslam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar