Det finns en offerretorik som är patriotisk med rötter i kristen blodsmystik. Krig ses då ett slags kommunikation mellan Gud och människor. Det var med krig som med missväxt och sjukdomar, ett slags straff från Gud. Fred var Guds gåva till den som skött sig. Kriget idealiserades inte utan sågs som inslag i en lika naturlig som gudomlig ordning som människan inte kunde påverka. Först under upplysningen började man se krig som en avvikelse, även om Napoleon kastade ut Europa i krig. Genomslaget - för krig som avvikelse - kom efter 1945. Om första första världskriget utmanade bilden av en evolutionär, lugn, progressiv och förnuftig samhällsutveckling så raserades andra världskriget den bilden fullständigt. Under åren 1939 - 45 dödades, fördrevs 90 miljoner europeer. Inget i modern europeisk historia går att begripa utan den bakgrunden. Hur skulle då prästerna hjälpa människor hantera sin sorg? Göra förluster begripliga och förståeliga? Folk hade själva mobiliserat det överjordiska. Börjat se syner, uppleva och tala om mirakel, få egna uppenbarelser. Myter och legender fick nytt liv. Änglar och demoner deltog i både kriget och freden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar