När Karl Marx blev frälst

Efter att pappa Marx skickat sonen till universitetet i Berlin för juriststudier - och för att få bort honom från vad pappa ansåg vara mindre lämpliga umgängeskamrater som bara söp och gjorde av med sina föräldrars pengar - så skriver Karl 1837 ett långt brev hem och berättar att han börjat läsa den obegriplige tyske filosofen Hegels skrifter. Och så beskriver vad dessa andliga, bokliga munkstudier innebar:

..."Ridån gick ner, mitt allra heligaste rämnade och nya gudar måste installeras. Från den idealism som jag tidigare sökt mig till - fr a Kant och Fichte - kom jag nu till den punkten att istället söka idén i verkligheten själv. Om de tidigare gudarna bott ovan jord, blev de nu dess centrum. Under några dagar var jag helt oförmögen att tänka, sprang omkring som galen i trädgården ... gav mig t o m ut på jakt tillsammans med min hyresvärd innan jag återvände till Berlin där jag ville omfamna alla daglönare jag mötte i alla gathörn" ....

En religiös uppenbarelse av något slag? Eller lidnersk knäpp? Intellektuell berusning? Men i vad den bestod undandrar sig i alla fall min bedömning. Karl Marx ville vid den här tiden skriva en avhandling om juridikens filosofi. Han bytte sedan till önskan att skriva en avhandling om teologins filosofi. En av de två kurser han följde i Berlin handlade om profeten Jesaja. Karl Marx ville bli professor i teologi för att predika sitt eget evangelium - inte Bibelns. Han var anti-religiös. Ersatte Gud med proletariatet. Jesus med sig själv. På sätt och vis blev han en teolog. I alla fall för generationer av okritiska vänster-intellektuella som  läste Marx ungefär som  frireligiösa läste Bibeln. Bokstavstroende. För inte hade 1840-talets kapitalism några som helst likheter med 1900-talets. Eller 2000-talets. Annat än för troende. Man ska vara rejält offside - och om möjligt än mer okunnig - för att tro på den "analysen".