Utanför fönstret ett hav av vitsippor. Som snödrivor som svettas i solen som Strindberg sa. Det är lätt att fascineras av deras liv och leverne. De beter sig som vi. Utvecklas. Letar efter föda. Söker efter en plats i solen. Utvidgar sitt revir. Förökar sig. Bekämpar sjukdomar. Dör och försvinner. Så kommer nya. Klicka på bilden så förstoras den.
Vitsippor växer i storsamhällen, mattor över stora ytor. En del hamnar i god jord, andra på sämre. Men de har ett gemensamt rotsystem, har utvecklat förmågan att genom dessa gemensamma rottrådar känna av vilka delar av vitsippskolonin som står på god resp sämre mark! Det gör det möjligt för dom att OMFÖRDELA näring. Vad görs inte för att överleva? De på god jord "skickar" alltså näring till de på sämre.
Vitsippor är dessutom enskilda individer. Den ena är inte den andra lik. Utseendemässigt. Kolla får du se! Inte nog med det. Dom beter sig olika också! Det sägs t ex att alla vänder sig mot solen, följer dess bana över himlen. Det stämmer inte. De flesta vitsippor gör det, men olika långt. En del hela vägen från öster till väster, andra bara halvvägs, åter andra bryr sig inte ens att följa solen från den ena dagen till den andra. Det finns också de som följer solen en dag, sedan dagen därpå står kvar där den var igår. Dvs vänd mot öster. Det är inte mycket som är som man föreställer sig. Gudskelov!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar