Våldsromantiken flödar genom hans texter. Ta t ex hans uttalande från 1851 som alltför sällan lyfts fram. Det fälldes i samband med att han bidrog till att lägga ner Första Internationalen, flytta den till New York, för att sätta stopp för motståndarnas framgångsrika opposition mot honom.
...""Den synpunkt som minoriteten ( i detta fall anarkister ) företräder är dogmatisk i stället för kritisk, idealistisk istället för materialistisk. De betraktar inte de verkliga förhållandena, tror att en viljeansträngning kan vara den drivande kraften i revolutionen. Vi däremot säger till arbetarna. Ni kommer att behöva gå igenom 15, 20, 50 år av inbördeskrig för ändra på samhället och ni måste också ändra på er själva, förbereda er på utövandet av den politiska makten".
Tiotals år av inbördeskrig parat med vaga drömmar om en ny människa. Hur kan detta attrahera? Låter som syrianska förhållanden. Eller afghanska. Fast idag med islamska revolutionära förtecken. Samma andas barn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar