- Hur kan du läsa Tolstoy? Han är ju gammal som gatan ....
- Tja, kanske inte. Visst, mot slutet blev han tokig och senil. Det blir vi allihopa. Vurmade för att mänskligheten skulle begå kollektivt självmord genom sexuell avhållsamhet! Och innan dess ville han starta en ny världsreligion med sig själv som profet. En som nappade på det var Gandhi. Men det berör mig inte så mycket. Det finns annat.
- Vaddå? Karln levde på 1870-talet? För nästan 150 år sen?
- Än sen. Ta Anna Karenina. Hittills har jag läst 186 sidor och det har tagit en månad ... Du vet när han skriver att det går några dagar mellan kapitlen så lägger jag boken åt sidan i några dagar för att komma in i stämningen, fundera på vad han har skrivit och kan mena med det?
- Det låter jobbigt.
- Inte alls. Han är som vi är. Hans figurer håller sig med hemma-gymn, tränar med 32 kg hantlar. Och dricker Chablisvin, käkar parmesanost och jagar morkulla. Och har samma problem som vi. Både i och utanför familjen. Nej, jag tror inte att det har hänt så mycket på 150 år.
- ???
- Klart dom inte hade elektroniska leksaker. Och dom körde med stearinljus och skötte jordbruket annorlunda. Men mänskligt sett. Karlavagnen låg på samma plats som idag. Venus också.
- 186 sidor på en månad? 6 sidor om dagen?
- Jag läser sakta. Stannar, grunnar över bokens karaktärer, jämför med levande bekanta. Läser om. Och om igen. Så varvar jag med att läsa biografier om honom. Då går det fort. Tolstoy var ju soldat, deltog i krig, söp och sprang på horhus innan han styrslade till sig. Och hans romaner - Anna Karenina, Krig och Fred - anses vara bland det bästa som överhuvudtaget skrivits. Och jag börjar ana varför. Romanerna är tidsspeglar. Då som nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar