Pennan, penseln och kameran

I slutet av 1800 och början av 1900-talet, ställde sig ett antal kulturpersonligheter i spetsen för samernas rättigheter. De var författaren och journalisten Jonas Stadling, konstnären Johan Tirén och samefotografen Nils Thomasson. De träffades av och till i Tiréns fäbod i Arådalen strax söder om samebyn Glen i Jämtland, inte bara för att umgås med varandra utan även med samebyns folk. De kallade Johan Tirén för "Stor-Lappen" p g a hans insatser. Till fäboden sökte sig även ballongfararen Andrée, kompositören Pettersson-Berger och museimannen Eric Festin för att nämna några av de mer kända namnen. Johan Tiréns hustru Gerda var känd konstnär. Tiréns mest uppmärksammade inlägg i samedebatten var den tavla som skildrade den händelse där ett 30-tal renar sköts ner i Härjedalen. Den satt i Riksdagshuset. Riksdagen ingrep så småningom. Klicka på bilden så förstoras den. 

Makarna Tirén bodde i Stockholm där Johan undervisade på Konstakademin. De umgicks med Bruno Liljefors, Anders Zorn och Carl Larsson men nådde aldrig samma framgång som de gjorde. Även Tirén hade studerat konst i Tyskland och Frankrike, men hade svårt för impressionismen. Nationalromantiken blommade, Tiréns konst var historicerande och regional. Det var i och för sig även Liljefors som höll sig till djur och natur i Uppland, Zorn som målade kullor i Dalarna, Carl Larsson sin familj i Sundborn, men de stod öppna för nya konstnärliga impulser. Journalisten Jonas Stadling reste under tiden både i USA och Ryssland, mötte och umgicks med Tolstoy, följde för Aftonbaldets räkning med Andrée till Spetsbergen. Dessa personer ingick alla i ett dynamiskt konstnärskollektiv. Långt ifrån konfliktfritt och idylliskt. De speglade sin samtid, dess konflikter, problem och möjligheter. Klicka på bilden så förstoras den.