Här finns artikeln.
"Från inget annat nordiskt land kom så många Stasirapporter som från Sverige. Från 60-talet och framåt finns 2 919 rapporter registrerade i Stasis datasystem SIRA. Precis som under andra världskriget blev Stockholm en mötesplats för representanter från öst och väst. Områden som Stasi prioriterade i Sverige var":
• Industri, teknologi och handel
• Politik och samhälle
• Skolor och universitet
• Militärt spionage
Svårt förstå varför dessa personer skall skyddas? Att deras namn inte skall offentliggöras?
"Vi möter kvinnan som lämnar uppgifter inte bara om grannar utan även om sin man, om färjetransporterna Sassnitz–Trelleborg och om svensk polis.
Där finns teologen som avslöjade sina studentkamrater.
Dataexperten som lämnar hemligt material rörande spetsteknologi.
Den kallhamrade socialdemokratiske journalisten som utan att blinka sviker sina partivänner och rapporterar från socialdemokraternas möten på Bommersvik.
Gymnasieläraren som utbildades i luftförsvarets spanings- och observationsteknik. Sekreteraren som uppvaktas av DDR-tjänstemän och företagare som fick fördelaktiga kontrakt och affärsförbindelser.
Unga attraktiva IM utbildades i Romeo- och Julia-strategier. I arkiven finns berättelser om hur storpolitiken kunde drabba ungdomar och hur de till sist tog konsekvenserna – och blev agenter för Stasi".
4 kommentarer:
Dessa landsförrädare skyddas alltså av staten genom regeringsrättens beslut om deras anonymitet och allsköns andra restriktioner för den obekväma historieprofessorn Birgitta Almgren. Byte av politisk regim river inte upp beslutet.
Vilket land.
Håller med. Skulle gärna vilja se den juridiska argumentationen men hittar den inte trots att jag letat en del på nätet. Har någon tips så hör av er om var den finns! Skäggmesen
Men det är väl bara att gå till Stasis arkiv och leta? Jag tycker både Säpo och författaren visar gott omdöme.
Om dessa "spioner" faktiskt ägnat sig åt olagligt sponeri är tveksamt. Eller man kanske skall kalla det institutionaliserat skvaller?
Det är inte mycket i ett modernt samhälle som är direkt hemligt. Militära anläggningar ja. Industrihemligheter ja. Men knappast vad studiekamraten X har för inställning till åsikten Y. Det är ju ändå inte X som ägnar sig åt åsiktsregistrering, det är mottagaren Z.
Man kan utan problem sluta sig till att nästan all Stasirapportering hänför sig till oklassificerad öppen information. Och så ser modernt spioneri ut idag. Den information som inhämtas är till 90% från öppna källor och så såg det antagligen ut på 60-70-80-talen också.
DDR föll 1989. Det är tre år kvar innan preskribtionstiden går ut omutifall att något brottsligt skett. Är rapporten äldre än 25 år (1986) finns det ingen att ställa inför rätta.
Så vad man får är en pöbeldomstol som dömer folk för saker de gjorde i en helt annan tid och under helt andra omständigheter, och de döms med dagens mått.
Så om någon är nyfiken får de väl åka till Stasis arkiv och leta själv. Det här är en enormt okunnig debatt där folk häver ur sig massa ogenomtänkta åsiketer.
Bokens författare tycker inte att de skall hängas ut - hon vill få reda på varför de i en annan tid lånade sig till ett system som var en diktatur. En diktatur som på den tiden faktiskt i mycket sågs som en motpol till Väst. Ett Väst som vid den här tiden var involverad i exempelvis Vietnamkriget, och som också gav stöd till värsta sortens diktaturer som Mobutu och Pinochet. Det är först idag, i historiens backspegel, som vi med rätta så tydligt förkastar DDR.
Jens, känner du till var man kan hitta de juridiska argumenten för att INTE ställa dessa personer inför rätta? I så fall tacksam för tips! Skäggmesen
Skicka en kommentar