I dagens DN slår specialistläkare larm. I väntan på döden tvingas kroniskt sjuka cancerpatienter ut på arbetsmarknaden. Läkarna anser naturligtvis att det är orimligt att svårt sjuka cancerpatienter, med dålig prognos, ska tvingas till arbete trots svåra symtom som smärtor, trötthet, psykiska reaktioner. Samt biverkningar av behandlingen.
Reinfeldt brukar tala om sin människosyn, dvs arbetets värde. Han kunde lika gärna tala om statens finanser. Alltför stor andel går till utbetalningar till sjukpensionärer, förtidspensionärer och socialt utslagna. Om det är alla överens. Också att det är osäkert om Sveriges finanser orkar bära de snabbt växande pensionsutgifterna? Att bli 80 är inte ovanligt. Och den här ekonomiska ekvationen går inte ihop. Därför får klassamhället ta över.
Hur Alliansens s k "arbetslinje" slår politiskt är svårt att förutse. Dels vill säkert många sjuka, förtidspensionerade ha jobb. Dels står bidragstagare inte särskilt högt i folkdjupet. Längs min gata finns dom. En del jobbar svart, andra bor i Thailand, andra ägnar sig åt småtjuveri, andra är psykiskt sjuka. De som har jobb talar med kluven tunga om dessa människors livsöden. Tycker dom kan ta sig i kragen.
Kommer Alliansens arbetslinje att vinna folks sympati? Få folk tycka att det är bra att samhällets olycksbarn tvingas göra som alla andra? "Göra rätt för sig"? Eller kommer Alliansens arbetslinje att väcka den björn som sover? Få den dästa medelklassen att reagera? Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar