Av och till under senaste tiden har jag läst om Fredrik Sjöbergs Flugfällan. Ett kapitel eller ett kort eller långt stycke beroende på känslan som texten förmedlar. Sjöberg ställer frågan vad han vill med sitt skrivande? Vissa dagar intalar han sig att de säger något om begränsningens konst och lycka? Och om landskapets läsbarhet? När han känner sig dystrare ser han bara speglar i sina texter. Egot. Överallt. Oupphörligt.
Undrar om Sjöberg läst en av världslitteraturens allra främste lyriker? Greken Pindaros som levde för bortåt 2 500 år sedan? Redan här återfinns Sjöbergs tankefigurer. Fast Pindaros skrev om vinnarna (!) i de olympiska spelen. Idrottspoesi. Inga stordåd kan komma till sin rätt utan ord. Och ett stående tema i Pindaros dikter är detsamma som i Sjöbergs texter: människans begränsning. Gudarnas sätt att tänka tillkommer inte människan att kritisera. Det är bara för oss människor att besinna de delar av lyckan som är oss beskärda:
Endagsvarelser! Vad är någon? Skuggan av en dröm är människan.
Men faller en stråle av gudasänd glans över oss, då vandrar vi
i förklarat ljus och ljuvt blir livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar