När en god vän till den engelske konstnären William Turner talade om för honom att han tyckt om hans snöstormstavla, svarade Turner:
..."Jag målade den inte för att den skulle bli förstådd. Jag ville visa hur det var i en sådan situation, så jag lät sjömännen surra fast mig vid masten för att jag skulle kunna studera stormen! Jag stod fastsurrad i fyra timmar och väntade mig inte att slippa undan med livet, men jag kände mig tvungen att berätta om den om jag gjorde det. Men det var inte meningen att någon skulle tycka om tavlan" ...
Turner var en ensam människa som upplevde sig omgiven av oförsonliga och likgiltiga krafter. Han föreställde sig människan som underkuvad av väldiga krafter över vilka hon inte har någon kontroll, men som hon inte dessto mindre var på väg att upptäcka. En sådan livssyn kräver mod. Turner levde i den frambrytande vetenskapens och teknikens brittiska 1800-tal. Men en sån som Charles Darwin förstod ingenting av William Turners tavlor.
Tavlans fullständiga titel är: "Snöstorm. En ångbåt utanför ett hamninlopp signalerar på grunt vatten och lodar sig fram. Konstnären var med under denna storm den natt då Ariel avgick från Harwich".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar