Att det finns en vargkull på sex individer utanför Norrtälje vet vi. Forskarna var där i våras och märkte dom, men idag är det bara sändaren på honan som fungerar. Här finns vargwebben. Positioner tas fyra gånger per dygn, men sändaren samlar tydligen ihop till sju positioner innan den skickar ut informationen. Så vartannat dygn kan man se var vargen finns.
Forskarna anser att det finns utrymme för ytterligare en kull varg i Uppland. Normalt tar den ett rådjur om dagen, men nu har även en jakthund satt livet till. Debatten går längs två linjer. De som identifierar sig med människor och de som gör det med djur. Själv anser jag att de som identifierar sig med djur ofta är benägna att ställa sig mer likgiltiga inför oss människor.
- Jakt med lös hund inom ett vargrevir är ett stort risktagande, säger Eva Hedberg vid Länsstyrelsen. Politiker och myndigheter har målat in sig i ett hörn. Enligt Bernkonvention och andra internationella fördrag som undertecknats, har Sverige förbundit sig via regerings- och riksdagsbeslut att ha en frisk vargstam.
Det, tillsammans med björnens och lodjurens återkomst, har här och var lett till att jakten får ställas in i ett bälte över mellanSverige, från Ockelbo i öster till Bergsslagen i väster. I några områden tar björn, varg och lo såpass med älg och rådjur att rovdjuren förvandlats till symboler för en samhällsutveckling som går jägare emot. Från småorter försvinner nämligen inte bara post, skola, sjukvård, jobb utan mattan rycks också undan fötterna för en älskad livsstil: jakt med lösdrivande hund.
Det ska mycket till för att en jägare ska sätta den egna familjen och försörjningen i knipa genom att tjuvjaga rovdjur. Riskera fängelse, höga bötesbelopp, mediadrev, förlust av vapen och licens. Man må tycka vad man vill om varg, men det är händelser som dödandet av jakthundar som driver en liten, handfull jägare att passera den gränsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar