Allt fler europeiska intellektuella skruvar på sig inför den den framväxande europeiska högerextremismen. Det är inte så konstigt. Efter 1939 års krigsutbrott tvingas demokratin granska sig själv. Under 1930-talet ställde sig flera europeiska folk likgiltiga inför mötes-, tanke- och yttrandefrihet, vände ryggen åt partipolitik. Den brittiska, parlamentariska formen av demokrati ansågs inte möjlig att exportera. Åtta år senare, 1945, hade en fullständig förvandlig skett och folk återupptäckt demokratins fördelar. Det är omöjligt att förstå den europeiska efterkrigsutvecklingen utan att hänsyn till andra världskrigets enorma omvälvning och dess ekonomiska och sociala konsekvenser. Sammanlagt dödades och fördrevs 90 miljoner män, kvinnor och barn i Europa mellan 1933 - 1945.
Richard Schwartz är en av våra samtida som skruvar på sig inför vad som nu sker inför våra ögon. Schwartz bor och arbetar från Wien. Här finns artiklen. Nästan var tredje väljare i Wien röstade i förra helgens lokalval på en herr Strache, ett billigutgåva av Jörg Haider. Strache´s politiska budskap består i att slå vakt om vad som finns kvar av välfärdsstaten och att köra ut turkar och andra muslimer. Strache har gjort klart att om man först kör ut dom så ordnar sig sedan det där med välfärden. Känns budskapet igen?
Schwartz letar sedan efter förklaringar. Den socialdemokratiska epoken i Europa går mot sitt slut efter det att den i allt väsentligt förverkligat sitt program. Inget annat parti i modern tid har så framgångsrikt präglat det europeiska samhället, kopierats av alla andra partier, oc dessutom uppfostrat även de som inte är socialdemokrater till motvilliga sympatisörer med åtminstone svagt rosafärgade hjärtan. De Nya Moderaterna är ett svenskt exempel på den tendensen. Fast i realiteten har vi inte ett utan fem socialdemokratiska partier här i landet. Mp, SAP, C, Fp och M.
Tomrummet efter socialdemokratin i Wien, och på andra håll i Europa, fylls nu raskt av högerextrema politiker och partier som inte kommer att bidra till Europas stabilitet. Ty precis som naturen tillåter inte politiken något tomrum: hur det än uppstår, genom försummelser eller genom övermått av framgång, kommer alltid någon ny politisk kraft att fylla ut det. Den kanske tydligaste fingervisningen hittills är just valet i Wien.
Här finns en analys av den svenska högerextremismen skriven av professor Mats Lindberg i Örebro, som påvisar likheter och skillnader mellan 1930-talets och dagens högerextremism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar