Alla vandrar. Kärringar och ungar, militärer och demonstranter. Vandrandet bjuder på en provkarta över vår fantasis förmåga att skapa mening med vad vi än gör. Förr och nu. Idag står vandrandet högt i kurs. I alla fall i vissa, fr a småborgerliga kretsar. Det vandras i fjällen och längs Europas pilgrimsvägar. Eller ordnas blomstervandringar på någon exotisk plats (gärna ö i Atlanten) eller så en retreat till något avlägset liggande hotell. Vandrandet faller i mycket tillbaks på en tysk tradition. Wandervogl-traditionen. Se på bilden. Den visar varken hippies från 1960talet eller nudister från 2011. Fotot togs 1905 och visar några av dåtidens Wandervogl, eller flyttfåglar som de kallade sig. Långhåriga, i sandaler eller barfota, vegetarianer, absolutister, nudister. Eller klädda i egenhändigt gjorda kläder. Flyttfåglarna ville reformera inte bara samhället utan också våra kläder.
Allt började med tyska studentmöten på 1890talet. 1901 var organisationen klar. Parollerna var: tillbaka till naturen, frihet och självansvar. Medlemmarna vände sig mot materialism, fördomar och konservatism. Livet skulle levas enkelt, baseras på folkliga värderingar. Inte industrisamhällets karriärmentalitet. Medlemmarna trodde sig kunna skapa en ny kultur, en ny värld, med att ge sig av på vandringar i skog och mark, spela och sjunga, sova under bar himmel, dansa kring lägerelden. De flesta medlemmarna kom från den tyska medelklassen.
Tysklands politiska partier och religiösa samfund intresserade sig för fenomenet och skapade snabbt egna organisationer, som tog till sig vad ville från Wandervogl. Dvs vandrandet. Första världskriget förändrade allt. Medlemmar marscherade entusiastiskt till fronten. Miljontals dog i skyttegravarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar