Drömmer att jag, i strumplästen, sitter och intervjuar Jens Stoltenberg i Oslo. Han sitter nedhukad över ett nattduksbord där han har ett litet anteckningsblock. Han har börjat dikta. Rad efter rad med olika rim. Han läser raderna medan han förklarar svårigheten med att få dikten och rimmen att bli bra. Dikten handlar om Utöya. Han talar också om mordet på Olof Palme.
Pressekreteraren, en äldre strikt kvinna, kommer in och säger att intervjutiden är slut. I släptåg har hon en utländsk delegation. Tar min reporterväska som står på bordet i ett hörn och upptäcker, då jag ser kameran orörd stå kvar på bordet, att jag glömt fotografera honom. Leds ut ur rummet, irrar genom långa korridorer tills jag kommer fram till två trappor som går åt olika håll. Kvinnan pekar road på den högra, mindre fina, trappa jag ska ta för att komma ut på gatan. Ger mig av nerför, men stiger ut på gatan ett annat ställe än där jag kom in. Känner inte igen mig. Ger mig av i strumplästen i folkvimlet för att leta rätt på den ingång där skorna finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar