Läst Graham Greene´s Den stillsamme amerikanen. Den skrevs 1952 - 55 då Greene var baserad i Indokina. Försökt mig på boken tidigare, men då inte gått i mål. Så nu. Boken är ett kammarspel utspelat i Vietnamkrigets skugga. En opiumberoende åldrande krigsreporter som håller sig med hora ställs mot idealistisk biståndsarbetare som kärar ner sig i henne. Idealismen ställs mot cynismen. Gud vet vilken som är värst?
I sin självbiografi, "Flyktvägar", skrev Greene att det finns mer direkt reportage i "Den stillsamme amerikanen" än i någon annan av hans romaner. Flera händelser i romanen bygger på Greenes egna upplevelser i Vietnam i början av 1950-talet. Han var t ex med i en störtbombare som angrep Viet Minh-ställningar och följde en patrull fallskärmsjägare ur Främlingslegionen utanför Phat Diem. Romanens presskonferens i Hanoi, där en amerikansk korrespondent figurerar, "antecknades nästan ord för ord i min dagbok från den tiden".
- En del av oss kan citera många passager ur boken ännu i dag, sade New York Times-korrespondenten David Halberstam, som fick Pulitzerpriset 1964 för sina rapporter från Vietnam.
Här finns New York Times orginalrecention. Och klicka här för DNs bakgrund och sammanhang. Slutligen här för The Guardians filmrecention av 2001 års nyinspelning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar