Ställs frågan bara av de som inte tycker att livet i tillräcklig grad förmedlar just känslan av att vara meningsfullt? Är den mer populär att ställa i nedgångstider? Eller tider av stora förändringar? Eller i tider av skräck?
Den är i alla fall helt främmande för de som tycker sig ha funnit ett mål i livet och bara söker efter medel att nå dit. Under vissa faser i livet verkar frågan mindre intressant, speciellt då man är i full färd med att bygga upp ett eget familjeliv eller satsa på eget yrke. Då har man fullt upp.
Ändå har frågan hängt med ganska länge. Sokrates bollade med den. Och Montaigne.
Att Sokrates var filosof är alla överens om. Men Montaigne? Kan han kallas filosof? Karln lade ju aldrig fram någon eller några teorier? Misstrodde djupt vårt förnuft? Hade ingen som helst lust att övertyga sina läsare om vare sig det ena eller det andra? Ändrar sig hela tiden, byter åsikt och perspektiv ... Ansåg dessutom att man lärde sig mer att observera och lyssna på vanligt folk än på fint? Är detta fågel eller fisk? Han studera både sin katt och sin hund.
Montaigne lockar i alla fall till sig läsare genom att ställa skäligen enkla frågor typ. Vad innebär det att vara människa? Varför beter sig och lever andra människor som de gör? Och varför beter sig och lever jag själv som jag gör? Och hur bör jag leva för att känna lycka?
Frågor, frågor utan svar. Kanske just det som gör honom till det sällskap han är? Men också till att många skiter i honom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar