Det finns en germansk-nordisk myt om kungen och hans betydelse. Den går ut på att kungens fruktbarhet bestämmer landets utveckling. Det är parningsförmågan som själva det konungsliga sitter. Kungagärningen består i att betäcka honor och avla avkomma. Och därmed indirekt bidra till landets rikedom. För medan kungen gör barn växer säden och blomstrar landet. I Gamla Uppsalas blotseder, vi talar nu om andra myter, ingick inte bara att kungen betäckte kvinnor offentligt, utan också att han lät sin säd inte i kvinnan utan också i jorden. En impotent kung slog man enligt myten ihjäl.
Summan av kardemumman? Att man då som nu noga följer de kungligas kärleksliv. Tillhör du de som följer denna urgamla germanska tradition?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar