Vita vargar, vita falkar

SVT Play visar nu för andra gången en naturfilm av världsklass. Vita vargar, vita falkar. Filmad på Ellesmare Island i nordöstra Canada. Ian McCarthy och Mark Smith är välkända filmare, männen bakom en rad av David Attenboroughs, PBS och National Geographic´s naturdokumentärer. Alltid högsta klass.

Mark Smith är t ex mannen bakom BBCs fantastiska material om Pakistans snöleoparder. Det materialet ingick i Planet Earth. För att få dom sekvenserna tillbringade han arton månader i bergen ovanför Chitral. På Ellesmere Island var han åtta veckor. Filmen finns här på SVT Play. Nedan en intervju med producenten. Och här mer för den som känner för saken.

FERGUS BEELEY: The greatest difficulty with regard to the development of the film was being certain about any facts. Yes, people had studied the wolves on Ellesmere — in previous years. Yes, people had seen gyrfalcons on Ellesmere — in previous visits. But NOTHING in the Arctic remains certain, and for that reason, whatever anyone ever said, my stomach would always turn with the fear that we would neither find a nest nor a den.

Pre-production difficulties were confirming the logistic needs. The teams were going to require training in safety aspects, as well as huge consideration being given to tents, camping food, and keeping both the latter free from the curiosities of wolves or even polar bears. Safety expert Jim McNeil was an expert in the area, and knowing the particular area well, he was able to give us specific training in the issues that might ensue.

Regrettably, in April of that year, just a month ahead of when we were due to depart, I was making another film high in the Andes (at 5,000m) and had a fall. The result was a very badly fractured ankle. After a 12-hour journey on stretcher off the mountain they flew me back to UK by Air Ambulance to be operated on. It was fate. I was not going to be able to be on location in the Arctic with the wolf team. I would have to remain in hospital and co-ordinate editorial from my bed side.

IRENE: How long did each crew film on Ellesmere Island?

FERGUS BEELEY: The two crews were on location for eight weeks, one team on the gyrfalcons, and the other team at the wolves. Knowing when the best time would be to go was a concern, as each year is different in the Arctic. Some years the sea ice melts early; other years it melts late. To get up there and find that the sea ice had melted would mean that we would not be able to land the aircraft at the desired spot. That, of course, would be a disaster.

IRENE: How large was the crew?

FERGUS BEELEY: The wolf crew comprised Jim McNeil, safety and logistic expert, Jonny Keeling, Director (who replaced me, but did much better than I ever would have done), Harry Hoskyns-Abrahall, a really good field naturalist and an Assistant Producer, and the cameraman, Mark Smith. There were three people at Alexandra Fiord with the gyrs; Mike Dilger, a director, cameraman Ian McCarthy, and a field expert and safety advisor.

Greklands kris

Hur skulle vi känna om allt vi ägde såldes för att betala tillbaka lån vi aldrig sett röken av? Om våra löner halverades och pengarna gick direkt till utländska banker? Och om vi, när vi förberedde oss för att leva på existensminimum, till råga på allt kallades lata och bortskämda? Om man sätter sig in i detta kan man få en aning om hur det känns att vara grek just nu. Svar finns här.

Var är Barcelona på väg?

På ytan ser allt ut som vanligt. Total kontroll av bollen. 70% bollinnehav. Fem mål som lika gärna kunde varit åtta eller nio. Men det märkliga är att Barcelona ställde upp med bara TRE försvarsspelare. Och mittfältarna låg längre fram än forwards? Och att forwards drog på sig fler frisparkar än försvarsspelarna? Var matchen ett experiment?

Det har länge spekulerats över frågan var Barcelona är på väg. Var Pep Guardiola kommer att ta laget. Till en ny dimension av spelet? Skämtsamt har sagts att Pep Guardiola en dag kommer att spela med elva anfallare! Nyckeln till spelet ligger i Barcelonas totala bollkontroll. Guardiola letar efter spelare som kan den konsten. Det ryktas att på träning delas t ex planen in i kvadrater och att spelarna då inte får inte lämna dessa utan istället anpassa sig till att alltid vara tillgängliga för andras passningar. Som Zlatan sade innan han med buller och bång lämnade klubben: - Träningarna är värre än matcherna.

Den enda som hittills - under Guardiolas tre år som tränare - lyckats strypa Barcelonas bollkontroll är Mourinho! I den senaste matchen lagen emellan, då Barcelona vann med 3 - 2, hade Barcelona för första gången mindre än 50% kontroll av bollen. Ett omen att Mourinho hittat den nyckel som låser upp Barcelonas spel?

Vandra vidare ... (7) Aristokratin rör på sig

Fråga mig inte varför men målningen ovan betraktas som ett mästerverk. Visar ett brittiskt, adligt par som är ute och vandrar i sin inhägnade trädgård. De vill visa upp sig. Inte bli smutsiga och slippa kontakt med vanligt folk. Hund ska tydligen ses som en symbol för trohet.

Vandra vidare 6 ... Kvinnlig stadsbo på marsch

Visst har hon något militaristiskt över sig? STASI-likt. Stöter på dom av och till. Moderiktigt klädda, jagande kilon med något outgrundligt fjärran i blicken, helt fokuserade på prestation.

Fast det är bättre göra så än gå till gymnet och ställa sig på gåband. Outgrunderliga äro stadsbornas vanor. Dom som tror kor går i ide eftersom dom inte syns till på vintern.

Kan man tänka sig ett tydligare tecken på medelklasskvinnans sätt att organisera sitt vandrande? Kring en slags protest mot det moderna yrkeslivets passivisering av den egna kroppen.

Framtida turisttrender

STF har gjort en enkät bland sina medlemmar och utifrån den skissat vad man kallar för framtida turisttrender. Förvånansvärt likt det vi har. Lite språkligt lull-lull bara. Den för vår tid ack så vanliga blandningen av konsultprosa, reklamspråk, storhetsvansinne och nationalromatik. Allt riktat till folk som inte vet vad de ska göra av sina pengar.

STF ska till 2018 ha 500 000 medlemmar. Undrar om ens den som totat ihop texten tror på det? Lika troligt som att Humanisterna inom kort ska ha 100 000 medlemmar. STFs text påminner om potatis som legat för länge i mörkret och börjat skjuta groddar. Klicka här för att se deras alster. Jämför sen med detta. Här. Så skrev man under nationalromantikens höjdpunkt. När man just börja svärma för fjäll och vildmark. Money, money, money ....

Litteratur om den svenska turismens historia

Almqvist, Carl Jonas Love, Hvad är en tourist? Göteborg 1961.
Andolf, Göran, Resandets revolutioner. S. 49-75 i Fataburen 1978..
Blom, Thomas & Nilsson, Mats, Turismens historia och utveckling. Malmö 2005.
Broberg , Gunnar och Johannisson, Karin, "Styr som örnen din färd till fjällen". Några linjer i den tidiga turismens idéhistoria. STFs årsskrift 1986.
Brunnsliv. Diktare på kurorter i Europa. Daniel Hjorth (red.). Stockholm 1999.
Christensson, Jakob, Konsten att resa. Stockholm 2001.
Eskilsson, Lena, Om den svenska husmoderssemestern. S.176-195 i Lychnos 2002.
Friluftshistoria. Red. Klas Sandell och Sverker Sörlin Stockholm 2000.
Från Karakorum till Siljan. Resor under sju sekler. Hanna Hodacs & Åsa Karlsson
Fyra essäer om turismens historia i Jämtland. Östersund 1996.
Grinell, Klas, Några linjer i solandets idéhistoria. Tvärsnitt 2001:2.
Inglis, Fred, The Delicious History of the Holiday. London, 2000.
Johnsson, Barbro, Turismen till Öland. Ö-land 2002.
Karlsson, Sven-Erik, Natur och kultur som turistiska produkter. 1994.
Kilander, Svenbjörn, En nationalrikedom av hälsoskatter. Jämtland och industrisamhället 1882-1910. Hedemora 2008.
Kulturliv, rekreation, turism. Sveriges nationalatlas. Stockholm 1993.
Längtan till landet annorlunda. Stockholm 1990.
Löfgren, Orvar, On holiday. A history of vacationing. Berkeley 1999.
Mansén, Elisabeth, Ett paradis på jorden. Stockholm 2001. (
Nilsson, Per Åke, Fjällturismens historia. Östersund 1999.
Ousby, Ian, The Englishman's England. Cambridge 1990.
På resande fot. Östersund 2001.
Rosenberg, Holger, Konsten att resa. Stockholm 1925.
Rättvik 100 år som turistort. Rättvik 1998.
Schivelbusch, Wolfgang, Järnvägsresandets historia. Stockholm 1984 (och Lund 1998).
Sehlin, Halvar, Känn ditt land. Stockholm 1998. (Om STF)
Stackell, Lars, Västkusten förr. Stockholm 1975.
Svedelid, Olof, Reseliv. Stockholm 2000.
Sörenson, Ulf, Resan till sevärdheten. Stockholm 1989.
Towner, John, An historical geography of recreation and tourism in the Western world, 1540-1940. Chichester 1996.
Turisternas Dalarna. Red. Göran Rosander. Falun 1976.
Wolf, Eva 2001: Med charter till Estoril. Göteborg 2001.

Finns på http://www.utflykten.se/kurslitt.htm

Barcelona nu större än Real Madrid

I och med gårdagskvällens seger över Porto har Barcelona nu vunnit totalt 73 ligasegrar, inhemska och utländska cuper, världscuper etc. Real Madrid har vunnit 72.

Vandra vidare ... (5) 1895 - 1914

Alla vandrar. Kärringar och ungar, militärer och demonstranter. Vandrandet bjuder på en provkarta över vår fantasis förmåga att skapa mening med vad vi än gör. Förr och nu. Idag står vandrandet högt i kurs. I alla fall i vissa, fr a småborgerliga kretsar. Det vandras i fjällen och längs Europas pilgrimsvägar. Eller ordnas blomstervandringar på någon exotisk plats (gärna ö i Atlanten) eller så en retreat till något avlägset liggande hotell. Vandrandet faller i mycket tillbaks på en tysk tradition. Wandervogl-traditionen. Se på bilden. Den visar varken hippies från 1960talet eller nudister från 2011. Fotot togs 1905 och visar några av dåtidens Wandervogl, eller flyttfåglar som de kallade sig. Långhåriga, i sandaler eller barfota, vegetarianer, absolutister, nudister. Eller klädda i egenhändigt gjorda kläder. Flyttfåglarna ville reformera inte bara samhället utan också våra kläder.

Allt började med tyska studentmöten på 1890talet. 1901 var organisationen klar. Parollerna var: tillbaka till naturen, frihet och självansvar. Medlemmarna vände sig mot materialism, fördomar och konservatism. Livet skulle levas enkelt, baseras på folkliga värderingar. Inte industrisamhällets karriärmentalitet. Medlemmarna trodde sig kunna skapa en ny kultur, en ny värld, med att ge sig av på vandringar i skog och mark, spela och sjunga, sova under bar himmel, dansa kring lägerelden. De flesta medlemmarna kom från den tyska medelklassen.

Tysklands politiska partier och religiösa samfund intresserade sig för fenomenet och skapade snabbt egna organisationer, som tog till sig vad ville från Wandervogl. Dvs vandrandet. Första världskriget förändrade allt. Medlemmar marscherade entusiastiskt till fronten. Miljontals dog i skyttegravarna.

Vandra vidare ... (4) Japan och Kina

Med glimten i ögat roade sig Montaigne med att studera hundar, katter och sina övriga husdjur. Hästar och kor. Och ställa frågan: vem uppfattar verkligheten bäst? Katten eller du? Nu gör jag något liknande. Fast med vandrandets långa historia. Visst läser jag om hur västerländska konstnärer, författare sedan 1789 skrivit om sitt sätt att vandra? I trädgårdar, parker, längs vägar och trottoarer, längs stigen i skogen och på vägar som leder utomlands. För att förenkla vad de skriver. Är de mer borgerliga betonar dom sin prestation. Är de adliga utvecklar de speciella sätt att se sig omkring. Flanörer där estetiken kommer i första hand.

För att kunna se dessa västerländska författare och konstnärer tydligare, så jämför jag dom helt enkelt med andra kulturbärare. T ex kinesiska eller japanska. Dels för att jag är svag för dessa folkslag och kulturer; dels för att de ger mig perspektiv på mer hemtama västerländska tankefigurer. Så är t ex för både japaner och kineser ordet för "vandra" knutet till betydelser som har med "extas" att göra. Och berg är heliga. De vandrade inte upp på topparna av vördnad för de gudar som de menade bodde där. Istället gick man runt bergen. Här i väst har berg i århundraden betraktats som onda, rent av helvetiska. T ex Dante jämställer skärselden med ett berg. Skillnaden mellan öst och väst, gör att på kinesiska heter "att ge sig ut på pilgrimsvandring" inget annat än att "visa berget sin vördnad".

Klicka på bilden så förstoras den. Visar japaner som söker skydd undan regn. Ett annat sätt gå finns här.

En galloperande inflation

Inte bara Jugoslavien utan Grekland, Albanien, Turkiet, Spanien och Portugal var för inte så länge sedan diktaturer. De finns inte längre kvar i Sydeuropa, men deras ekonomiska modell gör det; gästarbetare, turism och utländska lån – inte export – är vad man lever på. Det jättelika flödet av billiga eurokrediter som avreglerade marknader och medlemskap i eurozonen försett Sydeuropa med.

Dessa inkomstkällor utgör det medelhavssamhällets ryggrad. I stället för att försöka skapa tillväxt lever man på andras, lånar nya pengar och väntar på turister. Men ingen eller låg tillväxt betyder ingen återbetalning av skulder. Kanske fanns inte ens avsikten att betala tillbaka annat än som ett till intet förpliktande löfte?

Stater som Grekland och Portugal har varit bankrutta fem gånger sedan 1800, Spanien hela sju gånger.De utlånade pengarna lär vara försvunna för gott. Till sist återstår väl ingenting annat än att låta inflationen ta hand om både Europas och Amerikas skuldberg: en galopperande inflation där ingen av oss kommer att sitta säker i sadeln.

Ensam

Därutanför låg havet blankt. Där kom man ut på stora flacket, som fiskaren kallade det, och nu i morgonstunden sträckte sig havet som en blå duk, utan rynkor, men gungande som en flagg. Den skulle ha tröttat, den stora runda ytan, om icke en röd boj legat ankrad utanför revet och med sin mönjefläck suttit som lacksigill på ett brev, lysande upp i en enformig yta.

Detta var havet, visserligen ingen nyhet för intendenten Borg, som sett åtskilliga kanter av världen, men det var det ödsliga havet och liksom sett i ett mellan-fyra-ögon.

Det skrämde icke som skogen med dess dunkla gömmor, utan det verkade lugnt som
ett öppet, stort, blått, trofast öga. Allt kunde överses på en gång, inga bakhåll, inga skrymslor! Det smickrade åskådaren, när han såg denna cirkel omkring
sig, i vilken han själv alltid förblev medelpunkten, vilken plats han än intog. Den stora vattenytan var såsom en förkroppsligad utstrålning från betraktaren,
existerade endast i och med betraktaren, vilken, så länge han stod på land, kände sig intim med denna nu ofarliga makt, överlägsen över dess ofantliga
kraftmedel, för vilka han nu var oåtkomlig.

Han lade sig på rygg och såg uppåt i rymden.

Nu när ögat icke kunde uppfånga något, varken av landet eller havet, utan han endast såg den blåa kupan över sig, då kände han sig fri, isolerad som en kosmisk flisa, svävande i etern, endast lydande tyngdlag och gravitation. All påminnelse om medmänniskor, samhälle, lag, sed hade blåst bort, när han icke såg ett enda kroppsligt fragment av den jord, vid vilken han var bunden, och han lät sina tankar löpa som lössläppta kalvar, kesande över alla stängsel, alla hänsyn ...

Sverige knäfaller inför lyckad riksakt

Det finns en germansk-nordisk myt om kungen och hans betydelse. Den går ut på att kungens fruktbarhet bestämmer landets utveckling. Det är parningsförmågan som själva det konungsliga sitter. Kungagärningen består i att betäcka honor och avla avkomma. Och därmed indirekt bidra till landets rikedom. För medan kungen gör barn växer säden och blomstrar landet. I Gamla Uppsalas blotseder, vi talar nu om andra myter, ingick inte bara att kungen betäckte kvinnor offentligt, utan också att han lät sin säd inte i kvinnan utan också i jorden. En impotent kung slog man enligt myten ihjäl.

Summan av kardemumman? Att man då som nu noga följer de kungligas kärleksliv. Tillhör du de som följer denna urgamla germanska tradition?

Mourinho går fri

Debatten har startat om Real Madrids Jose Mourinho ska ställas till svars för sitt agerande under matchen mot Barcelona eller inte. Då satte han fingret i ögat på Barcelonas andre-tränare, Tito Vilanova.

Vid efterföljande presskonferens förklarade sig Mourinho oskyldig, sade sig inte veta vem den "Pito" var som han påstods gett sig på? Till saken hör att karln inte heter "Pito" utan Tito och att "Pito" är spansk slang för kuk. http://www.blogger.com/img/blank.gif

Här finns två artiklar som belyser dels ( här ) varför Mourinho agerade som han gjorde (för att dölja Reals förlust), dels det rättliga efterspel ( här ) som nu verkar rinna ut i sanden. Och här finns Mourinhos presskonferens.

David Attenborough´s stund på jorden

Här finns en intervju med David Attenborough där grundfrågan är vad han lärt sig av sin stund på jorden? Han är idag 85 år.

Barcelona - Real Madrid

Gårdagens match mellan Barca och Real bjöd i första halvlek på snabb, teknisk fotboll. I den andra spelades från Reals sida mer hockey. Allt kulminerade i slutminuterna i ett storbråk med spelare, lagledare. Tre utvisningar följde. Real spelare lämnade planen då Barca skulle mottaga cupvinnarcupen.

Efter matchen höjdes röster som varnade för utvecklingen. På båda sidor piskas känslor upp. Grön laser riktas mot spelare och lagledare. Nationalistiska känslor piskas upp. På Reals hemmaplan spelades Viva Espana och 100 000 sjöng med. På Barcas hemmaplan sjöngs triumfatoriska sånger om Kataloniens frigörelse. Eftersom spelare från båda lagen spelar i det spanska landslaget (sju av elva från Barcelona) fruktar media att spänningarna äter sig in även där.

Men en sak är klar. Real är ikapp Barca. Real borde vunnit både förra och denna match. De skapade avgjort fler chanser. Men spelet förs i ett så svindlande tempo att det går ut över precisionen i avslutningarna.

Mourinhos beteende? Att peta en Barca-tränare i ögat? Han är sig lik. Allt han gör går ut på att göra sig till fiende med media och omvärlden och på så sätt skapa den explosiva sammanhållning i laget som han ledare vill ha.

Gorabtjov och eftertankens kranka blekhet

Håller honom högt. Trots att han symboliserar kommunistiskt förtryck och krig. Men säg den politiska ledare som inte har skitiga kalsonger? Det betydelsefulla är att Gorbatjov avvecklade sitt totalitära, kommunistiska system utan att kasta ut Ryssland, dess grannländer eller NATO i ett europeiskt storkrig. Här finns intervjun i dagens The Guardian.
Han är efterklok även vad gäller sin fight med den genomkorrupte alkoholisten Jeltsin, mannen som sålde ut sin nation. Klicka här för den aspekten. Och här en serie foton från augusti 1991 då kommunisterna försökte återta makten. Satt då, liksom nu vad gäller Utöya i Norge, klistrad vid TVn.

Konsten att se och känna

Han steg upp, tog något kläder på sig och öppnade fönstret. Den råa, fuktiga luften inne i kammaren rusade ut, och ifrån havet kom en varm drivhusluft, värmd av den strålande majsolen sedan flera timmar tillbaka. Nedanför fönstret såg han endast sönderrivna stenhällar, i vilkas skrevor lågo små dammiga snödrivor och bredvid vilka blommade små vita rågblommor, väl skyddade i mossbäddar, och fattiga styvmorsblommor, blekgula som av svält och blågredelina som av köld, hissande sitt fattiga lands fattiga färger vid första vårsol.

Längre ned kröp ljungen och kråkriset, tittande ner över branterna, nedanför vilka låg ett upplag av vit sand, som havet pulveriserat, och i vilken sandhavrans spridda stånd
voro nerstuckna; så kom tångbältet som ett mörkt skärp eller en skoning på den vita sanden; längst upp nästan bensvart av fjorårstången med instuckna snäckor, barr, riskvistar, fiskben, och åt sjösidan såpbrun av de sista färska tångbålarne, som krusiga och knottriga bildade sniljor utåt garneringen. Och innanför på sandtrottoaren låg en skate av en tall, avbarkad, flådd, sandskurad, tvättad av vattnet, polerad av
vinden, blekt av solen, liknande bröstkorgen av ett skeletterat mammutdjur.

Drömdagbok

Varken hästen eller hovslagaren fanns på plats. Huset låg i en vägkorsning. Men hoven hade vi i handen. Letade sen efter hovslagaren och hans hund med ficklampa. De satt i en bil bredvid huset och gav sig till känna först då ljuskäglan fladdrade över dom. Till att börja med var han ganska misstänksam. Letade vi efter hästen längs den skogsslinga som vintertid var skidspår? Vi talade om och tittade på ett par skidor, skickligt gjorda av killen som var både bagare och snickare. Varje träskida pryddes därför av mönster, en slags kringlor, med namnet Resö och årtal prydligt snidade. Fick veta att skidorna vallades med smör som bankades in med klappträ.

Höstens stora underhållning

Så är höstens och vinterns stora underhållning igång. Brittiska premier league och inom kort även spanska ligan. Ikväll gör Real Madrid - Barcelona upp om spanska supercupen. På plan står då team som kostat sina klubbar 2,02 miljarder kronor (Barcelona) och 4,52 miljarder kronor = 6.54 miljarder. Till det kommer spelarstaber, tränare, akademier, sponsorer, TV-rättigheter etc. Kvällens match sänds i 147 länder och vi är 500 miljoner som bänkar oss framför TVn. Den minst viktiga av Spaniens titlar. Tror Real vinner ...

Blankning förbjuds i Frankrike, Italien, Spanien och Belgien

European Securities and Markets Authority, ESMA, har begärde igår in information från medlemsstaterna om satsningar mot blankning. Då sades att man diskuterade samordnade insatser. Idag kom beskedet att Frankrike, Italien, Spanien och Belgien förbjuder blankning av aktier. Redan förbjudet i Grekland. Skrivit om detta tidigare. Här. New York Times artikel här.

Vad är meningen med livet?

Ställs frågan bara av de som inte tycker att livet i tillräcklig grad förmedlar just känslan av att vara meningsfullt? Är den mer populär att ställa i nedgångstider? Eller tider av stora förändringar? Eller i tider av skräck?

Den är i alla fall helt främmande för de som tycker sig ha funnit ett mål i livet och bara söker efter medel att nå dit. Under vissa faser i livet verkar frågan mindre intressant, speciellt då man är i full färd med att bygga upp ett eget familjeliv eller satsa på eget yrke. Då har man fullt upp.

Ändå har frågan hängt med ganska länge. Sokrates bollade med den. Och Montaigne.

Att Sokrates var filosof är alla överens om. Men Montaigne? Kan han kallas filosof? Karln lade ju aldrig fram någon eller några teorier? Misstrodde djupt vårt förnuft? Hade ingen som helst lust att övertyga sina läsare om vare sig det ena eller det andra? Ändrar sig hela tiden, byter åsikt och perspektiv ... Ansåg dessutom att man lärde sig mer att observera och lyssna på vanligt folk än på fint? Är detta fågel eller fisk? Han studera både sin katt och sin hund.

Montaigne lockar i alla fall till sig läsare genom att ställa skäligen enkla frågor typ. Vad innebär det att vara människa? Varför beter sig och lever andra människor som de gör? Och varför beter sig och lever jag själv som jag gör? Och hur bör jag leva för att känna lycka?

Frågor, frågor utan svar. Kanske just det som gör honom till det sällskap han är? Men också till att många skiter i honom?

Skära guld med datorer

På tisdagen sattes nytt rekord med 584 881 avslut på Stockholmsbörsen. Dvs man sålde och köpte 584 881 gånger.

Från i fredags i förra veckan, gjordes sammanlagt 1,6 miljoner avslut på Stockholmsbörsen. Den tidigare statistiken har krossats. Förklaringen är den datoriserade börshandeln, avancerade datorprogram som bygger på algoritmer som dammsuger varje millisekund på tänkbara felprissättningar. Aktier som köps och säljs ägs inte ens någon sekund.

Bara under en förmiddag kan Stockholmsbörsen först rasa fem procent för att sedan lika snabbt hamna på plus igen. Högfrekvenshandel har tillfört aktiehandeln positiva effekter i form av bättre likviditet. Datorerna har tagit kommandot på börsen och skickat upp traditionella aktörer på läktaren.

Härliga tider, strålande tider

Datoriseringen av börserna

Aktiviteten bland Stockholmsbörsens insiders är rekordhög. Det framgår av fondbolaget Scientias mätningar för aktieaffärerna hittills i augusti. Inte sedan hösten 2008 har insiders köpt så mycket under en sammanhängande period. Och vi har aldrig tidigare sett så många vd:ar köpa i sina bolag som nu.

Kris sade konsulten och snöt sig i bordsduken.

Enligt nya siffror från börsen står datorhandeln nu för första gången för majoriteten av avslut på börsen. Så här långt i augusti är andelen 55 procent, att jämföra med i snitt 40 procent under förra året. Därför efterfrågas nu en omfattande studie av hur aktiemarknaden egentligen fungerar i dagens handelsklimat med datorer som köper och säljer automatiskt.

Firmorna som ägnar sig åt datoriserad handel är kritiska till den mytbildning och begreppsförvirring som uppstått kring fenomenet. Å andra sidan är det få som vill uttala sig utan löfte om anonymitet. Folk sägs inte förstå vad högfrekvenshandel är. Oavsett om man handlar långsamt eller snabbt så handlar det om att köpa billigt och sälja dyrt. Eller som man säger på börsen. Skit samma om det går upp eller ner. Bara kurserna rör sig.

Drömdagbok

Drömmer att jag, i strumplästen, sitter och intervjuar Jens Stoltenberg i Oslo. Han sitter nedhukad över ett nattduksbord där han har ett litet anteckningsblock. Han har börjat dikta. Rad efter rad med olika rim. Han läser raderna medan han förklarar svårigheten med att få dikten och rimmen att bli bra. Dikten handlar om Utöya. Han talar också om mordet på Olof Palme.

Pressekreteraren, en äldre strikt kvinna, kommer in och säger att intervjutiden är slut. I släptåg har hon en utländsk delegation. Tar min reporterväska som står på bordet i ett hörn och upptäcker, då jag ser kameran orörd stå kvar på bordet, att jag glömt fotografera honom. Leds ut ur rummet, irrar genom långa korridorer tills jag kommer fram till två trappor som går åt olika håll. Kvinnan pekar road på den högra, mindre fina, trappa jag ska ta för att komma ut på gatan. Ger mig av nerför, men stiger ut på gatan ett annat ställe än där jag kom in. Känner inte igen mig. Ger mig av i strumplästen i folkvimlet för att leta rätt på den ingång där skorna finns.

Äntligen avgår Ohly-Babyface

Har aldrig kunnat med honom. Som Strindberg sade: Hal som en ål. Man tar åt huvudet och får fatt i arschlet.

Mycket hår på bröstet, men tomtar på loftet

Det var Leif G W Persson som sade det. Tur att majoriteten kriminella har mycket hår på bröstet, men dessto mer tomtar på loftet. Klicka här.

Pierre Equem de Montaigne

Han föddes 29:e september 1495. Vi vet inte mycket om honom. Som den förste i släkten gick han in i franska armén för att slåss i Italien. Där hade strider rasat sedan 1494, året innan Pierre föddes, och de fortsatte oupphörligt fram till 1559 då ett fredsavtal slöts eftersom inbördeskrig då utbröt i Frankrike och soldaterna måste återvända hem för att slåss där.

Pierre deltog i sin första strid 1518, 23 år gammal. Efter ett kort återbesök i Frankrike återvände han till Italien för att som soldat stanna där och slåss fram till 1529. 34 år gammal återvände han hem för att gifta sig.

1500-talets krigföring var grym. Soldaternas liv präglades av skottsår, infektioner av svärdshugg och hunger. Den gängse anfallsmetoden var belägring av städer. Pierre deltog sannolikt både i 1522 års belägring av Milano och Pavia, och även i 1525 års katastrofala franska belägring av Pavia (klicka här). Då slaktades och tillfångatogs franska soldater och franske kungen. Livet igenom återberättade Pierre hårresande krigshistorier för alla som ville höra. Bl a sonen Michel.

Mellan slag och belägringar, Pierre vistades i Italien i 11 år, kom han i kontakt med den italienska renässansens nya idéer. Om politik, filosofi, pedagogik och vetenskap. Han tog med sig de nya tankesätten hem. Pierre såg livet igenom upp till renässansens ideal som vår tids kommunister såg upp till Sovjet och Kina. Han dyrkade böcker.

Pierre var liten och satt, muskulös, tränade hårt. Fyllde bl a ihåliga trädgrenar med bly för att få en skivstång. Gick omkring i skor med blysulor när han i inte sprang i dom. Hans främsta bedrifter levde länge kvar i folkmun. Som då han, över 60 år gammal, fortfarande kunde hoppa upp i sadeln på en häst. Eller roade folk med att slå volter över bord, gå på händer eller ta tre eller fyra trappsteg i taget.

Ratinginstituten - ett Frankensteins monster

Den amerikanska skuldkrisen, en produkt av 2008 års finanskris, har kopplingar till de tre ratinginstituten Standard&Poor, Moodys och Fitch. De misslyckandes 2008 totalt med att flagga för de växande kreditriskerna inom den amerikanska bostadsfinanseringen, d sk subprimeobligationerna och finansinstitut som Lehman Brothers, Bear Sterns, AIG med flera.

Det är lärorikt att de trots så sanslös fyllekörning fortsätter att agera trafikpolis på den globala kreditmarknaden. De borde inte ha någon trovärdighet i behåll.

Inte blir det bättre av att dessa ratinginstitut gjorde samma totala missbedömning av kreditvärdigheten hos euroländerna som när de gav ett stort antal "subprimelånepaket” högsta kreditbetyg, AAA.

Vårt behov av verklighetsflykt

..."Jag saknar tro och kan därför aldrig bli någon lycklig människa, ty en lycklig människa skall aldrig behöva frukta att hennes liv är ett meningslöst irrande mot den vissa döden", skrev Stig Dagerman.

Några timmar av gårdagen gick till fotboll. Manchester United mötte Manchester City i den engelska supercupfinalen. En underhållande match. Ungdomens, snabbhetens och idéernas seger ( Man United ) över en trist, dyr italiensk försvarsfotboll ( Man City ). Rooney har rätt. Klicka här. Vad matchen lärde oss? Svar finns här.

Annars överraskade Håkan Juholt i sitt Sommar-program. Där framhöll han en centerpartist från försvarsutskottet, Anders Svärd, som sin stora politiska mentor.

USAs statsfinanser

Här finns en intressant artikel som ställer frågor om vad som nu händer och sker.

...Sedan 1945 har i västvärlden flera generationer vuxit upp som förskonats från de bakslag och katastrofer som måste gälla som normala inslag i människans historia.
Tusentals år av historia har helt enkelt gjort en paus som hittills varat i ett drygt halvsekel. I ett historiskt perspektiv är det nästan en oändlighet. Den materiella levnadsstandarden har ideligen höjts och vetenskapliga framsteg förlängt själva livet, så till den grad att denna eviga ”boom” numera betraktas som vårt normaltillstånd.

Det är i dag stört omöjligt att övertyga unga männi­skor om att EU först och främst finns till för att vi européer inte ska börja slå ihjäl varandra emedan krig i deras föreställningsvärld bara existerar på film eller någon annanstans. Det är till och med svårt att argumentera mot en sådan hållning.

Faktum är att min egen generation, fyrtiotalisterna, sannolikt är den mest bortskämda som historien känner: våra liv skulle kunna beskrivas som ständigt stigande kurvor utan vare sig hack eller platåer, en tillvaro som skulle väcka avund hos alla tidigare europeiska generationer och hos hela vår icke europeisk-transatlantiska samtid ...

Datorer sköter börshandeln

Inte en aktie säljs utan köpare. Handeln sköts av programmerade datorer, s k högfrekvenshandel. Skulle också gärna läsa vilka de institutioner / placerare är som nu köper de aktier som säljs? Plus några bra intervjuer med storköparna varför de köper upp det som media målar upp som skräphandel? Media påstår ju att hundratals miljarder gått upp i rök. Är det sant? Man kan ju blanka aktieköp. Dvs köpa dom kl 09 men inte betala förrän kl 15. Och då har aktien kanske sjunkit i värde och köparen gjort en skattbar vinst. Klicka här för kött på benen.

Konjunkturen, euron och USAs statsfinanser

Osäkerheten kring konjunkturen, euron och USAs statsfinanser gör det omöjligt för experterna att sia om bolagens framtida vinster. I stället för att gissa, väljer de att dra sig ur. Snart är säljarna fler än köparna och kurserna faller. Efter ett tag bedömer börsfolket att kurserna fallit för långt.

Börsbolagen, avkastningen och vinsterna anses återigen på sikt vara mer värda än vad som återspeglas av kursen. Alltså stiger börsen. Ofta kraftigt. Så håller det på tills "marknaden" hittar sin nya, tillfälliga uppfattning om konjukturen, euron och USAs statsfinanser. Då simmar alla i den riktningen. Ett tag.

Stig Dagerman

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra.
En annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer

Italiens statsskuld

Skulle börs- och finansvärlden sätta Italien under lupp, skulle EUs krisfond för medlemsländerna ( den är på 440 miljarder euro ) inte räcka långt. På en månad har räntorna på italienska statsobligationer stigit med 2%, från 1,8 till 3,7 jämfört med de tyska. Trots att Italiens skuldbörda i huvudsak är hemmagjord, dvs utländska ( tyska ) banker är inte indragna på samma sätt som i Grekland. Italien hade vid årsskiftet en statsskuld 1 800 miljarder euro. De som vet menar att EUs kris är allvarligare än den mångomskrivna amerikanska.

Den globala stormvinden

Finanseliten beviljar sig rätten att förvandla luftvärden på börsen till riktiga pengar. För att inte tala om deras bonusar och fallskärmar. Det sociala hatet är återigen en realitet. Inte minst i Grekland där folk panikartat köar för att ta ut sitt livs besparingar innan de får hålla till godo med politikernas och de globala pensionsfondernas slingrande bortförklaringar. Banktjänstemän i Grekland säger att de aldrig upplevt en liknande panik. Den gäller även investerare som drar kapital ur landet. Ordet för dagen är "kinezopeisi". Vanligt folk oroar sig för att deras löner snart är på kinesisk nivå. Det är dags ta raseriet på allvar.

Kommer att tänka på Erik Axel Karlfeldts diktrader, .... Vad bryr jag mig om tsaren? Se staren! Se staren ... De skrevs under 1917 års ryska revolution. Vårens ankomst var viktigare än det politiska skeendet.

Den stillsamme amerikanen

Läst Graham Greene´s Den stillsamme amerikanen. Den skrevs 1952 - 55 då Greene var baserad i Indokina. Försökt mig på boken tidigare, men då inte gått i mål. Så nu. Boken är ett kammarspel utspelat i Vietnamkrigets skugga. En opiumberoende åldrande krigsreporter som håller sig med hora ställs mot idealistisk biståndsarbetare som kärar ner sig i henne. Idealismen ställs mot cynismen. Gud vet vilken som är värst?

I sin självbiografi, "Flyktvägar", skrev Greene att det finns mer direkt reportage i "Den stillsamme amerikanen" än i någon annan av hans romaner. Flera händelser i romanen bygger på Greenes egna upplevelser i Vietnam i början av 1950-talet. Han var t ex med i en störtbombare som angrep Viet Minh-ställningar och följde en patrull fallskärmsjägare ur Främlingslegionen utanför Phat Diem. Romanens presskonferens i Hanoi, där en amerikansk korrespondent figurerar, "antecknades nästan ord för ord i min dagbok från den tiden".

- En del av oss kan citera många passager ur boken ännu i dag, sade New York Times-korrespondenten David Halberstam, som fick Pulitzerpriset 1964 för sina rapporter från Vietnam.

Här finns New York Times orginalrecention. Och klicka här för DNs bakgrund och sammanhang. Slutligen här för The Guardians filmrecention av 2001 års nyinspelning.

Renässansen

På 1500-talet talades om en pånyttfödelse av antikens konster och vetenskaper (på italienska kallades det för "rinascita"). På 1800-talet, under romatiken, lanserades renässansbegreppet. Historien sågs som en rad avgränsade epoker, som olika salar i ett museum. Antiken kom först. Sen medeltiden som skildrades som en mörk värld, full av förtryck, vidskepelse och barbari. Karl Marx, ett bedårande barn av sin tid, delade upp historien i andra epoker.

Romantikerna menade att den "moderna" tiden började på 1700-talet med "upplysningen" och franska revolutionen. Men enligt renässansteoriens förespråkare gick startsskottet redan på 1400- och 1500-talen. Då, påstods det, började människor upptäcka sig själva och världen utanför sig. Som om inte det oupphörligt skett och sker? Men från 1800-talets europeiska, koloniala och imperiala utsiktstorn, föddes alltså redan på 1400-talet den typiska "renässansmänniskan", liksom en ny konst och diktning, som ville fånga det unika och individuella hos varje människa. De som drev den tesen borde läsa Platon. Jämfört med honom framstår t ex Jesus som en ganska enkel figur.

1800-talets intellektuella menade vidare att renässansen och individens födelse, ledde till en brinnande lust att utforska och lägga under sig omvärlden. Det skulle tagit sig uttryck i de sk "upptäcksresorna". Att andra folk och kulturer bebodde de världsdelar och länder som upptäcktes, lämnades därhän. Den västerländska ekonomin, tekniken och vetenskapen tog ett språng och lämnade övriga kulturer bakom sig. Inte minst den kinesiska som länge varit västvärldens rival. Segraren skriver historien. Och på 1800-talet stod Europa som segrare.

Dags för att skriva om historien efter eget skön. Med bl a ledstjärnor som nationalism, romatik, renässansvurm och dyrkande av stora genier och ledare. 1500-talet inventerades och man fann en hel del storslagenhet, bl a Leonardo da Vinci, Michelangelo, Rabelais, Shakespeare, Machiavelli m.fl.

Forskarna försökte sedan visa hur renässansen spritt sig från Italien till Europas övriga länder och hur den där bidragit till att skapa en ny litteratur, konst, arkitektur, musik och vetenskap. Och en ny syn på människan och världen. Gustav Vasa och hans söner var enligt denna syn de första svenska renässansmänniskorna.

I samma båt

Börsfolket talar om "money heaven". Där återfinns alla de tusentals miljarder som försvunnit under åberopande av börs- och finanskris. I money heaven går man på gator av guld. Pengarna har försvunnit ner i fickorna på de redan rika. Vi sitter inte i samma båt. Det framgår av målningen. Klicka på bilden så förstoras den.