Det blev tal, mat, dryck, skratt, musik och dans. Den yngsta som var där var två år, den älsta åttiosex. Släkten rymde livsöden från grekisk tragedi till Monthe Python-figurer. Mycket gick igen. Som ansiktsdrag, röstlägen, kroppshållningar, rörelsemönster och beteenden. Och yrken. Generna verkar använder våra kroppar som transportfordon. Folk blir folk genom att umgås med folk.
Mitt i natten, sjön glimmade utanför fönstret, vandrade tankarna vilse. Minnen av mor- och farföräldrar, när och fjärran, varvades med festens alla ljud och syner. Fr att sedan dunsta bort med funderingar kring DNA-resultaten från Genographic Project. Som visade att mitt DNA, som de flesta andra européers, kan föras tillbaks på en av de genetiska grenar som för tiotusentals år sedan lämnade Afrika (M 168, M 89), för att sedan via Mellersta Östern (M 172, M 304) folkvandra Medelhavet runt. Västerut. Söder om Alperna, bort till Pyreneerna (M 172) och in mot stäpplandskapet (M 170) i södra Frankrike. Där, för 25 000 - 30 000 år sedan, stannar DNA-analysen.
Ett skutt. I modern tid, dvs från 1700 och framåt, vet jag att släkten förvandlas till ett oöverblickbart virrvarr av bond- och prästsläkter, jägmästare, skräddare, smugglare, bagare och alkolister. En släkting har nämligen byggt upp en databas som hittills rymmer bortåt tvåtusenfemhundra namn. Och de är långt ifrån alla. Sånt kan få en att fundera lite grann. På sånt som aldrig går att få reda på. Vem man är och varifrån man kommer. Detta om den "kända" släkten. Men det finns en okänd också.
I Genographics egen databas får jag ett otal träffar på folk med samma DNA-profil som min egen. De finns i Ryssland, Europa, Australien, USA och Latinamerika. Folk blir folk genom att umgås med folk ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar