Kjell Olof Feldt, klok som en hund, vänder sig mot blockpolitiken i en artikel i Expressen. Kallar den för ett grundläggande misstag. Den försöker göra ett tvåpartisystem av en valordning som är riggad för att fylla riksdagen med partipolitisk mångfald. Partierna vet detta och gör allt de kan för att behålla sin egenart, även om de måste inordna sig i blockstrategin, som uppfattas som den enda vägen till makten. De blir bi-polära, ena hjärnhalvan kvar i partipolitiken, den andra på vinglig stråt i blockpolitiken. Om väljarna blir förvirrade är det inte underligt, inte heller om de söker sig till missnöjespartier med enkla och tydliga budskap. Eller bara ligger kvar på soffan på valdagen.
Därför borde åtminstone några av partierna i dessa block fundera över hur klokt det är att i kampen om rösterna förstora blockmotsättningarna och utmåla varandra som ondskans eller ansvarslöshetens ombud. Det kan ju tänkas att väljarnas förtroende för våra nuvarande riksdagspartier får sig en avgörande törn om valet slutar med att de går i säng med sina värsta fiender.
Ingvar Karlsson, ännu en klok hund, har tidigare varnat för samma sak. Statsministern liknar alltmer en president. Blockuppdelningen i svensk politik, EU-medlemskapet, mediernas sätt att personfixera och grundlagen talar för denna utveckling. EU:s utveckling har lett till att makten blir allt mer presidentlik också i andra europeiska länder. Ingvar Carlsson tror att demokratin fungerar bättre om statsministern mer fungerar som lagledare än som president. Undrar om den här sortens tankar betyder något för medelklassen som fått en månadslön extra av Alliansen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar