Valet 2010 och Afghanistan

De rödgröna vill lämna Afghanistan. Insatsen uppfatts som misslyckad. Bildt har en annan syn. Vad är bakgrund och sammanhang?

Försvaret ville öva sig i strid, politikerna ville ligga bra till i Bryssel och Washington. Beslutet fattades 12 juni 2002. Skulle den svenska Afghanistantruppen få förlängt mandat? Ett fyrtiotal soldater hade då varit där i knappt ett halvår. Beslutet blev ja. T o m Ohly var med. Allt sågs som ett led i att Sverige efter murens fall skulle gå från ett folkligt invasionsförsvar, som mobiliserade alla svenska män om landet angreps, till ett högspecialiserat insatsförsvar. I dag, åtta år senare, är Sverige i Afghanistan, den svenska truppen har tiofaldigats, förflyttats till en annan del av landet och fått ett helt nytt uppdrag. Fyra svenskar har dödats.

Godkännandet av en multinationell säkerhetsstyrka i Afghanistan (ISAF), enbart i och kring huvudstaden Kabul, fattades av FN:s säkerhetsråd den 21 december 2001. Den 18 januari 2002 klubbade riksdagen beslutet att skicka svenska soldater till Afghanistan. Uppdraget var avgränsat, tiden likaså. En väpnad styrka på maximalt 45 personer skulle då i högst sex månader skickas dit. Motivet var att med hjälp av underrättelse- och spaningsarbete bidra till att förbättra säkerhetsläget i Kabul så att den nya afghanska övergångsregeringen kunde inrätta sig. Vad soldaterna gjorde, de tillhörde SSG, var hemligt.

Sverige hade närmat sig NATO genom inrättandet av Partnerskap för fred (PFF) 1994. För vissa länder var det ett provmedlemskap i Nato, för Sverige ett sätt ställa om försvaret. Försvarsmaktens centrum för internationell utbilning (SWEDINT) gjordes om till ett PFP-utbilningscenter. Sverige kunde sen delta i internationella övningar för att utveckla militär NATO-standard, vilket krävs av EU:s snabbinsatsstyrkor. I utbyte förväntades Sverige delta i Natos internationella insatser. Så skedde också i Kosovo och Afghanistan. Och när Nato för första gången skulle ha ett informellt utrikesministermöte 2005 förlades det till Åre.

Försvarsmakten deltog nu i internationella operationer för att utveckla sin moderna stridsförmåga. Gamla krigsförbandsövningarna ansågs inte längre tillräckliga. Olika förbandstyper måste få erfarenhet av "besvärliga situationer". SSG – Särskilda skyddsgruppen, en specialstyrka med heltidsanställda elitsoldater som bildades i mitten på nittiotalet – flögs till Kabul. De brukar jämföras med amerikanska Navy Seals och brittiska SAS och stred jämsides med franska Främlingslegionen mot rebeller i Kongo 2003.

I Afghanistan då? För att inte de amerikanska styrkorna och ISAFs skulle beskjuta varandra krävdes en omfattande koordinering. Den operativa staben för USAs Operation Enduring Freedom förlades inom ISAFs område i Kabul. Två svenska officerare, tillsammans med andra representanter från länder ur Isaf-styrkan, placerades vid den amerikanska staben US Centcom i Florida, själva styrcentralen för kriget mot terrorismen.

Den 8:e mars 2010 skrev Carl Bildt tillsammans med NATO-chefen Rasmussen en artikel i Washington Post, Don't discount Europe's commitment to Afghanistan. Artikeln avslutas med orden: "United States cannot do this alone, and will not have to; Europe, and Canada, will continue to be America's allies, partners and brothers in arms".

Vapenbröder. Där är vi idag. Svenska vapen och fordon, spaningsutrustning, soldater och officerare har nu fått den testbana de vill ha. Det har även framförts önskemål om att sätta in Viggen. Där är vi när de rödgröna nu meddelar att de tänker dra tillbaka trupperna från Afghanistan. En seger för inte minst Pierre Schori. För honom har trovärdigheten i Sveriges FN-engagemang och vår militära alliansfrihet står på spel i Afghanistan. Carl Bildt har en annan syn.