En försvinnande liten del av svenska folket är medlemmar i något politiskt parti. Två till tre procent. Resten partilösa. Konsekvenserna? Allt svårare rekrytera medlemmar, valdeltagandet är långsiktigt sjunkande, förtroendet vacklar mellan politiker och allmänhet. 56% av de röstande bestämmer sig under valrörelsen. 20% på valdagen. Men partierna står starkare än någonsin. I alla fall ekonomiskt sett. Via partistöd, läs skattsedeln, finansieras valrörelsen med 296 miljoner.
Skattepengarna går till företagare inom reklam, kampanjer, opinionsundersökningar, kartläggning av motståndare, utarbetande av mediestrategier etc. Reklammarknaden i Sverige omsätter 6 miljarder så valet är småpotatis. Det handlar om kampen över nyhetsagendan, dvs media. Få ut sitt bud. Inte undra på att dom haglar. En nyhetsredaktion får dagligen hundratals pressmeddelanden. Av dom går 90% rakt ner i papperskorgen. Dom twittrar också.
Valrörelsen är en auktion där alla är högstbjudande. Totalt ska Alliansen och de Röd-Gröna satsa en 12 - 15 miljarder på olika reformer. Buden varierar. Statens budget ligger 2010 på 829 miljarder. Sveriges BNP uppskattas nästa år ligga på 3 250 miljarder. Statsskulden har pendlat mellan 1 100 - 1 400 miljarder under de senaste tio åren. Men skuldens andel av BNP har minskat från 70% 1997 till 39% i slutet av 2009. Slås skulden ut är vi skyldiga 127 000 / person. Under dessa omständigheter ser politikerna sitt jobb som styrt av korta fyra-årskontrakt snarare än ideologiska bindningar? Politiska entreprenörer. Bra eller dåligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar