Rosling

.."Jag såg, huru hon, förrän hon utslår, är helt blodröd, men då hon blommar, bliva bladen helt livfärgade. Jag tvivlar någon målare finnes sätta de behagligheter på en jungfrus bild, och med sådan skönhet bepryda dess kinder.

Intet smink har ännu hunnit dit. Då jag henne såg, föll mig före ANDROMEDA, av poeterna avbildad. Ju mer jag såg på henne och tänkte, ju mer kom hon överens med denna ört. Så att om poeten just satt sig före mystice att beskriva henne, hade hon aldrig bättre träffats.

ANDROMEDA beskrivs varit ett extra-ordinairt jungfru och fruntimmer, vilkens kinder hava ännu hint denna skönheten. Denna fägring behållas endast så länge hon är jungfru ( såsom även sker med fruntimmer ), id est tills hon concipierat, vilket intet långt till bliver. Nu var hon brud.

Denna är bunden mitt uti vattnet. Hon står alltid på en tuva i våta kärren, såsom på en klippa i havet bunden. Hon står i vatten till knäna, över roten puta. Stadigt är hon omgiven med förgifta drakar och djur, i e de stygga paddor och grodor, vilka om våren här blåsa, då de paras, vattnet på henne. Hon står och lutar sitt huvud av sorg”.

Carl von Linné i Lappländsk resa ( 1732 ), först tryckt på svenska 1889.

PS. Linnés fantasi slår här ut i full blom. Han jämför den klassiska myten om Andromeda med växten rosling i ett lappländskt kärr! Örten blir i hans ögon inte bara lik en jungfru, utan de grodor och paddor som i parningsleken i kärret sprutar vatten, blir för Linné paralleller till Andromeda-mytens giftsprutande drakar! Ett exempel så gott som något på vad August Strindberg menade med att säga "Linné var poeten som blev vetenskapsman". Själv har jag ännu inte hittat rosling under årets irrfärder över kärr, myrar och mossar.