Jag var värdelös i skolan. Ointresserad av allt utom sport och tjejer. Lärarna ringde hem och sade att jag inte hade i skolan att göra. Som Norrköpingsgrabb var det bara IFKs hemmamatcher + egen insats i fotboll, hockey, friidrott som gällde. Jag sparade till och köpte Rekord-Magasinet, All Sport, Idrottsbladet och boxningstidningen The
Ring. Blev kalenderbitare.
Ingemar Johansson slog sig
fram. Matchen mot Eddie Machen i Göteborg gav gåshud.
Under OS i Rom dök för första gången Cassius Clay upp. Han kom sen att bli en inspirationskälla under de intryck som gavs av medborgarrättsrörelsen i USA och Vietnamkriget. Mohammed Ali
inspirerande genom sin opposition mot det rasistiska USA, genom värnpliktsvägran och allmän uppkäftighet.
Till det kom Torbjörn
Säfves stora samling boxningsfilmer, expertkunskaper och deltagande i 10
000-kronorsfrågan. Kulmen nåddes med Mohammed Alis matcher mot Joe Frazier och Georg Foreman.
Howard Cosell - även han utsatt för rasism i USA ( han var jude ) - var den sportjournalist i USA som likt en Lennart Hyland röjde väg för Mohammed Ali in i det amerikanska folkets hjärtan. Hörde Cosells namn när jag var i Chicago under Vietnamkriget. Cosell och Ali blev folkkära.
Barack Obama
sammanfattade Alis betydelse på ett strålande sätt i sitt hyllningstal ( här ). Undrar vad Trump har att säga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar