Zhou-en-Lai

Han sörjdes. I alla fall av vanligt folk. I samband med dödsfallet samlades två miljoner spontant på Himmelska Fridens Torg. Under veckan närmare fyra miljoner ( en del visas efter 1:11:00 ). Partitopparna talade om Ungern 1956, blommorna forslades bort, folk brände polis- och militärbilar, de som hyllade Zhou för mycket arresterades. Begravningen sändes inte i flera dagar i repris i radio som brukligt var. Mao närvarade inte vid begravningen. Inget av detta nämns naturligtvis i filmen. Inte heller att Mao, som visste att Zhou sedan åratal tillbaks led av cancer, inte tillät honom få någon behandling. Alla beslut om behandling av topppolitiker underställdes politbyrån, dvs Mao. Det finns grader även i helvetet. Jämfört med övriga framstod Zhou som annorlunda.

Den som höll minnestalet över Zhou var Deng. Det nämns inte heller. Filmen är gjord av Kinas Kommunistiska Parti, dvs full av lögn och förbannad dikt om både Mao och Zhou. De hade ett helsicke klippa ihop den då de inte visste som rensats ut och vilka som rehabiliterats. Filmens  intresse ligger enbart i den bild som förmedlas av kommunistisk propaganda. Den som ev vill komma sanningen lite närmare kan t ex läsa James Palmers utmärkta "The Death of Mao". En i mitt tycke läsbar och kanske hittills oöverträffad skildring av de mordiska palatsintriger som rasade på den kinesiska samhällstoppen.