Jag fascineras av vitsippornas liv och leverne. Märkliga varelser. De beter sig faktiskt som vi. Utvecklas. Letar efter föda. Söker en plats i solen. Utvidgar sitt revir. Förökar sig. Dör och försvinner och så kommer det nya.
De växer i stora samhällen, breder ut sig som väldiga mattor över väldiga ytor. De gör att en del av dom hamnar i god jord, andra på sämre. Eftersom de har ett gemensamt rotsystem, har de utvecklat förmågan att genom rottrådarna känna av vilken / vilka delar av vitsippskolonin, som står på god resp sämre mark! När det konstaterats vilka som är förfördelade OMFÖRDELAS näring inom hela kolonin. Ganska fantastiskt. Vad gör man inte för att överleva?
De vitsippor som står på god jord "skickar" alltså näring till de delar som står på sämre.
Vitsippor är dessutom enskilda individer. Den ena är inte den andra lik. Det sägs t ex att alla vänder sig efter solen, under dagen följer dess bana över himlen. Tokig som jag är har jag kollat. Det stämmer inte. De flesta vitsippor följer solens bana, men alltid olika långt. En del från öster till väster, andra halvvägs. Åter andra bryr sig inte ens om att följa solen den ena dagen för att nästa göra det. Men det finns också såna som inte alls följer solen utan dag efter dag står vänd mot öster.
Vitsippor är dessutom enskilda individer. Den ena är inte den andra lik. Det sägs t ex att alla vänder sig efter solen, under dagen följer dess bana över himlen. Tokig som jag är har jag kollat. Det stämmer inte. De flesta vitsippor följer solens bana, men alltid olika långt. En del från öster till väster, andra halvvägs. Åter andra bryr sig inte ens om att följa solen den ena dagen för att nästa göra det. Men det finns också såna som inte alls följer solen utan dag efter dag står vänd mot öster.
Ingenting är som man föreställer sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar