DN inleder sin ledare genom att etablera sanningshierarkin. Näringslivets åsikter om Kina är inte mycket att hänga i julgran. Istället lyfter man fram professor Torbjörn Lodéns nyutkomna bok om landet. För dom som inte vet är Lodén en gammal maoist, som på 1960talet spillde mycket krut på att försöka leda i bevis att våra svenska bilars registreringsnummer sannolikt dolde någon slags fasansfull registrering av våra åsikter? Han har bättrat sig sedan dess och boken är bra, en allmän introduktion till Kina. Lodén - i motsats till DN - talar om Kina som den komplexa verklighet det är.
Till vem DNs ledare vänder sig är svårt att avgöra. Mer politiskt korrekt fraseologi får man leta efter. Här. DNs malliga skrivbordsexpert avfärdar Kinas regim som "rutten". Denna ruttna regim har sedan 1981 bidragit till att lyfta 660 miljoner ur fattigdom till ett anständigt liv. 2009 stod denna ruttna regim för mer än hälften av världens ekonomiska tillväxt. I denna ruttna regims land finns det ruttna områden av betydelse - bara Shanghai´s ekonomi är lika stor som Saudi-Arabiens.
För den som vill försöka förstå det ruttna Kina finns betydligt angelägnare analyser än DNs. I det ruttna Kina pågår t ex en intensiv "demokrati-forskning". Frågan är vilken strategi som det ruttna kommunistpartiet ska följa för att undvika ett sovjetiskt öde? Dvs ett sammanbrott. På bynivå pågår även enkla men intressanta, tvetydiga demokrati-experiment. Den ruttna kinesiska 1900-tals nationalismen har genomgått och genomgår fortfarande de mest skiftande öden och äventyr. Ruttna miljöexperter påpekar att medan det tog Europa 150 år att någorlunda städa upp efter sina miljökatastrofer, kan det ruttna Kina göra samma sak på 20 - 30 år. Det finns alltså gott perspektiv och infallsvinklar. Inte alla är ruttna. Fråga Tony Clark på UD som inledde dagens miljökonferens. Det finns grader även i helvetet.
Ang denna ruttna regims brist på västerländsk demokrati. EU styrs av 24 personer. Europa dras med skuldkris och ett demokratiskt underskott av det våldsammare slaget. Den svenska riksdagens demokratiska roll håller på att i grunden urholkas. Mot den bakgrunden kan konstateras att allt fler länder i Afrika och Asien ser den kinesiska modellen som mer framgångsrik än den europeiska. Om detta säger DNs ledare varken bu eller bä. Ganska pinsamt. Eller hur? Världen är stor, större än du tror. Ett instängt Stockholmsperspektiv från DNs skrapa kommer man inte långt med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar