Sverige kan inte ståta med så många författare / författarinnor som pendlar mellan inlevelse och utblick, träffsäker analys av svensk och europeisk historia. Göran Rosenberg tillhör det fåtalet. Hans böcker kan läsas på många sätt. Olika läsarter gång efter gång. Ett par av dom finns i bokhyllan och kommer att stå kvar. Dvs inte kastas som jag gjort med så mycket annat. I eftermiddag laddade jag ner han senaste som e-bok och det blev därefter. Försjunken läsning istället för arbete. Här. Här. Men vilken läsning ...
Rosenberg tillhör de som skapar den där magiska känslan av att våra liv och deras förlopp inte bestäms av oss själva och våra ingripanden - f ö en mycket populär liberal och egenkär tanke - utan av faktorer som vi helt enkelt inte kan urskilja. Eller är fåfänga och ära, kärlek och hat, oskuld och fördärv, dumhet och visdom enskilda egenskaper?
En gång liftade jag ner genom Tyskland. Jobbade på vingårdar innan det var dags för OktoberFest i Munchen. Några dagare senare - efter att ha sovit på en parkbänk - tog jag mig till stans utkant och blev stående utan lift. Plötsligt öppnades ett fönster på nedre våningen av ett hyreshus och en äldre man ropade mig till sig. Jag gick dit och han kastade till mig ett matpaket. Jag stod som fallen från skyn och bad vänligt om en förklaring. Han försvann och kom tillbaks med ett foto på den son som stupat på ryska fronten. Vi var lika som bär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar