Längtan efter förenkling

Ibland undrar jag hur många det som berörs av artiklar typ Lena Anderssons senaste? Här. En av alla skildringar från främmande tankevärldar. Ett tvättande för att göra sig fri från smittade idéer. Om de som tar sig rätten att sätta sig över moral av vad slag vara må. Är inte Lena Anderssons snusförnuft, abstrakt så det förslår,  en egendomlig variant av religionssubstitut? Ett teologiskt resonemang fast i sekulär form? Inte en gnutta humor. Gravallvar och åter gravallvar. Jag levde några år i skuggan av ett krig. Folk uthärdade inte minst genom att blanda gravallvar med humor. Man skämtade om allt. Från Muhammed till sig själv. Något för Lena att lära sig av? Dårskap är faktiskt en tillgång. Inte enbart en belastning.