Vi delar en hel del. Trots att det är femhundrafyrtio miljoner år som skiljer oss åt. Trilobiter och människor. Vad vi delar? Syn, doftsinne och mun. Ögon, näsa, mun. Ögon hade trilobiter för att se med, näsa för att lukta sig fram till bytet och mun för att sätta det i sig. Trilobiterna, som var havslevande djur, försvann från jordens yta i samband med en global massutrotning för tvåhundrafemtio miljoner år sedan.
Vi har en liknande planritning. Visst finns skillnader. Trilobiternas kroppar är uppdelade i tre segment: cephalon, thorax och pygidium. Cephalon är trilobitens huvud med ögon. De hade avancerade fasettögon. Men det är en mycket egendomlig känsla att först sitta och vrida och vända på trilobiter, för att sedan lyfta blicken och se in i en människas ansikte. För några svindlande ögonblick ser jag ett sammanhang. Ett vink om det gemensamma ursprunget. Hissnande .... Sen tittar jag på andra djurs, fiskars och insekters ansikten och får samma korta svindlande känsla. Ögon, näsa, mun ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar