Tur man har enkla intressen. Som skidåkning, allra helst nattetid i månsken. Då får man vara beredd på vad som händer inombords. Men skidor duger även dagtid, allra helst nu med rimfrost. Skogen kan mäta sig med den allra vackraste sommardag. Tar man dessutom fram förstoringsglaset ur ryggsäcken och tittar närmare på snöflingor och iskristaller till en matbit och dryck, öppnas ytterligare en dimension i denna vår magiska värld. Kristallerna ser nämligen olika ut beroende på temperatur. Kan ha allt från tre till tolv armar. Aldrig fyra / fem / sju eller åtta. Kärnan består av ett mikroskopiskt stoffkorn, som virvlat upp i himelens höjd från någon av världens alla öknar. Bara det. Bra glid ändå.
Den förste som tittade närmare på snökristaller var filosofen Rene Descartes. Han vars dödskalle knycktes och sedan mötte kunderna på en av Stockholms bordeller innan det hittades och skickades till Frankrike. Kom ihåg historien i bastun efter skidturen. Den berättades för mig av en katolsk präst. Gick sen hem för att lyssna på Johnny Bode´s oskuldsfulla gladporr. Ganska ofattbart att hans låtar fick folk att gå genom taket. Här finns en söt låt och här texten (scrolla ner lite). Sprick inte för min skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar