Vägen till Kina

Två av de gånger som Kina besökts skedde det bakvägen. Längs Karakorum Highway i norra Pakistan, över höga Pamir. Den gamla Sidenvägens sträckning. Första resan gick åt pipan. Jordskred raserade vägen, en dog, och med fara för livet tog vi oss tillbaks så gott vi kunde. Bilen fick lämnas. Nästa gång gick det bättre. Högsta bergspasset, Khunjerab, låg på 4 693 m över havet. En kortvarig bergssjuka botades med whiskey, det mest idiotiska botemedel man kunde ta. Det fanns inga hotell i vildmarken, så vi fick övernatta i hönshus. Landskapet var vackert, i alla fall för den som gillar fjäll. Det gav hemkänsla, som hos mormor och morfar, fast tiotals gånger väldigare. Hos dom fanns renar, hundar och ripor. Här jakar och dromedarer. Vi övernattade i Tashkurgan innan bussen rullade mot Kashgar. Där bodde vi i det som en gång varit det gamla ryska konsultat. Resterna av det svenska revs medan vi var i stan. Hann fotografera. Moskén, den största i Kina, hölls stängd efter oroligheter. Kashgar har rykte sig om att stå för Asiens största bondmarknad. Varje söndag samlas tiotusentals bönder för att sälja vad de har. Varorna låg medsols från huvudingången: mjöl och gryn, kameler och får och hästar, kor och jakar, päls- och skinnvaror, virke, dörrar och möbler, kryddor och salt, bröd, grönsaker och tyg. Marknadsgränderna kantades av tehus, gatukök, frisörer, verkstäder och bagerier. Fastnade där man skodde hästar. Dom spändes fast i speciella ställningar. En finns med i YouTube-filmen ( 3:13 in ) för den som vill se. Och vill det sig så finns nu chans till ännu en Kinaresa. Den femte i ordningen i så fall. Fast i så fall till en del av Kina där jag aldrig varit.