En kväll, i bokhyllan, så nappade det. Hittade inte bara Thure Nymans "Paul Gavarni, sedernas skildrare", utan också en intervjubok med Londons olycksbarn från 1844. Bläddrade och fastnade i än den ena, än den andra. Det var under sitt Londonbesök, från 1849 och några år framöver, som Gavarnis sociala engagemang blommade ut. Mötet med massfattigdomen förryckte perspektiven. Gisslandet av den franska medelklassen kompletterades med mötet av det moderna samhället. Industrialismens massomflyttningar, raserandet av det brittiska bondesamhällets livsstil och normer. Tiggarna. Visst fanns tendenser till liknande i Gavarnis hemland Frankrike, men inte i samma omfattning. 1789 års revolution hade där gett bönderna en oerhört stark ställning. Titta bara idag på deras andel av EUs budget! Gavarni är en bekantskap här för att stanna. Titeln på den brittiske journalist, som på 1840-talet gav sig ut på Londons gator för att intervjua dess olyckbarn har jag glömt. Får kolla den detaljen. Hann bara med att läsa det kapitel som återgav hans intervjuer med Londons prostituerade. Som att läsa ILOs rapport om från 1990-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar