Även solen har fläckar. Skavlan nådde här inte upp till den sedvanliga nivån. Det skulle handla om dödssynder. Mycket intressant ämne. Men det lyfte aldrig. Den dödssynd som svischade förbi blev avvunden. Sen blev det tal om döden, som vilket påpekades i programmet, till Skavlans förvåning, inte är en dödssynd. Vilken tabbe! Och de som tog upp ämnet hade inte ordet i sin makt. Vare sig de oskyldigt dömts till döden eller varit gravlärkor på hemlösas begravningar. Tänk om man tagit in Lisa Sand, som i trettio år arbetat med döende människor! Hon är enkel och realistisk. Menar att allt prat i all ära, men ingen vet hur man reagerar på döden förrän man själv ligger där. Sen kunde man påpeket hur begränsad vår nordiska syn på döden är. Jämföra t ex med Mexicos? På dom Dödas Dag samlas släkt och vännner - att vara singel står inte så högt i kurs - för att ta fram pappas och mammas ben och skallar, tvätta och putsa dom rena och fina under allmännt festande och glammande, spelande, sjungande och dansande. Se människan ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar