Den enda historia vi upplever är vår egen. Läser att vi inte ska bry oss så mycket om 1989 utan istället fokusera på 1979. Intressant. Tesen drivs av den lika konservative som lysande brittiske historikern Niall Fergusson. an tillhör den s k "maps and chaps"-skolan. Individer försvinner i alla hans böcker, kvar blir bara diagram, kartor och generaler. Här finns hans artikel om 1979. Eftersom jag gillar att tvivla lika mycket som att veta så undrar man ju ..... Under andra hälften av 1900-talet genomgick Europa en revolution. En oblodig! Dess välfärdsstat kunde våra far- och morföräldrar bara drömma om. Deras sexualmoral har ersatts med gud vet vad. Kvinnornas arbetsliv och karriärmöjligheter har i grunden förändrats. Det "vita" Europa har förvandlats till det mångkulturella. Ekonomin, där staten spelat övervakare, bärs nu upp av börs-, finans-, tjänste- och hushållssektorer. Arbetarklass har ersatts av medelklass. Europas nationalstater har delats upp i ojämnt starka ekonomiska regioner. Och allt har skett utan bomber och granater. Visst. 1979 och 1989 är viktiga, inte tu tal om den saken, men resten av 1900-talets förändringar går inte heller av för hackor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar