1989 föll Berlinmuren, 1990 återförenades väst- och östtyskland, 1991 upplöstes Sovjet. Historien sprang förbi allt och alla i rasande fart. Ingen hade förutsett den utvecklingen, något som säger en del om vilka lekbollar vi är historiens händer. Tysklands moderna historia ska nu förstås utifrån Hitlers maktövertagande 1933, nederlaget och splittringen 1945 och återföreningen 1990. Ett långt ifrån ärorikt förflutet ska förenas med en återvunnen nationell självständighet. Katastrofen 1945 med 1950-talets återuppbyggnad och tystnad, med 1960- och 70talens uppgörelse (i alla fall bland politiker och forskare) och 1989 då muren föll. Vilket nytt ljus kastar det över Tysklands historia och den tyska nationalstaten? Europas 1900-tals historia har ju intagit en central plats i alla historiska framställningar. Än har Tyskland setts som representant för både det bästa och sämsta av Europas trassliga historia. Det är en märkligt att den som 1989 slog upp, inte bara den tyska dörren mot framtiden på vid gavel, utan även tappade kontrollen över Sovjets utveckling och upplösning, och EUs enorma expansion, var inte en europée utan en ryss, Michael Gorbatjov. Man kan bli yr i skallen av mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar