Jobbet tar dagarna men kvällarna är mina. För femton år sen reste jag runt i Stilla Havet - tog mig från dykningar på Australiens Stora Barriär Rev till Tahiti, Påskön och Hawaii. Även då fylldes dagarna av jobb, men återigen: kvällarna var mina. Nu läser jag om Australien. Närmare bestämt om den 21-årige Thomas Huxley´s seglats dit ner. Hans dagbok är gripande läsning. Förbluffande modern. Den skildrar naket hur han som skeppsläkare hade det ombord, hur han förälskade sig i sin blivande fru på en bal i Sydney, hur han drabbades av djup depression (vad skulle det bli av honom, dög han till något, skulle han nånsin få råd att gifta sig) medan fartyget "Rattlesnake" seglade längs det Stora Barriärrevet, hur han på Nya Guinea mötte en vit kvinna som i tre år levt bland dess urinnevånare och lärt sig deras språk och gav honom en förbluffande nyanserad inblick i detta folks liv och leverne, hur han lämnade sin älskade fästmö för att återvända till England för att skaffa sig ett jobb innan han hon kunde komma till England. De tog fem år! Äktenskapet blev sällsynt lyckligt. Deras barn kom sen att lägga grunden till vetenskapsdynastien Huxley, som långt in i modern tid gett stora bidrag till vår tids biologiska kunnande. Tänker fr a på sonsonen Julian Huxley och hans bidrag till den s k moderna syntesen, förenandet av Darwins evolutions- med Mendels ärftlighetslära. Även Julian drogs med djupa depressioner, ett drag som gick i arv i släkten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar