2009-09-05
O Store Gud
Morfar var troende men gick aldrig i kyrkan. Han läste Bibeln, berättade om Job för mig medan han drog upp näten ur sjön och jag rodde. Alltid, innan vi satte oss till bords vid middagstid, sjöngs alltid första versen av "Din klara Sol går åter upp". Bara första versen. Morfar sjöng alltid högst. Så följde bordsbön och sen högg vi in på maten av hjärtans lust. Lunchen åts ute. Bara regn kunde sätte stopp för den traditionen. Dagarna gick till arbete. Nät skulle rensas, båtar lagas, fisk saltas ner eller rökas, diken grävas, hus lagas, ved huggas, vatten hämtas med ok i bäcken, hundarna matas, mat lagas, brev bäras iväg till posten en mil bort. Postvandringarna över fjällen glömmer jag aldrig. Lass med matkonserver klövjades upp på häst. Petrus, samen som jämnt småsprang, var hästkarl. Skötte man sig fick man en bössa och order att skjuta "fisktjuven", dvs storlommen. Morfar skrev med snirkliga bokstäver in ordspråk på väggarna ovanför dörren, stora fiskar ritades av direkt på träväggarna, bokhyllan innehöll en handfull böcker som "Gullivers Resor" och Halldur Laxness "Salka Valka" som jag läste med blossande kinder. Så häften om frågesport och kortspel, postorderkataloger etc. En annan bra psalm är "O Store Gud". I alla fall de första två och en halv minuterna. Då texten enbart handlar om naturen. Den sjunger jag faktiskt än idag då jag luffar i skog och mark och känner mig extra glad. "Din klara sol" sjöng vi sist på mammas begravning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vill bara berätta hur mycket jag uppskattar din blogg. Den är smart informativ och fin. Tack.
Kul du gillar den! / Skäggmesen
Hej Du, vem du nu är. Jag heter Thore, och det är inget märkvärdigt med det. Ja jag har ströat igenom lite på Din blog från Början och läst. Och nu har jag kommit till gud. Jag är ateist men går ofta in i kyrkor,(har varit också i Peterskyrkan) för jag tycker det är vackert och fint och ser hur mina kompisar byggt denna fina byggnad. Vad man än ser på, vägar, hus, byggnader, bilar och alla varor i butiker har vi jobbare gjort, ok ibland med hjälp av robotar. I min ungdom funderade jag mycket på om det fanns någon gud. jag har skrivit poesi och dikter sedan jag var ung. Och jag har ändrat mig mycket. Det "måste" man. För vi människor är fulla av fantasier, funderingar och grubblerier. Alla människor har tankar mer eller mindre. Och händer det något litet oförklarigt så börjar man genast att fundera. Vi är födda sådana. Vi är en slags djur som har "fått" förmågan att tala och tänka. Det är utvecklingen. Jag har läst flera av Richard Dawkins böcker. Dem kan jag rekomendera. Jag kan fantisera om att naturen är min gud. Men Naturen finns överallt, så ingen kommer undan. Jag har läst om jesus. Om dödahavsrullarna från Cumran. Det fanns ingen jesus där. Man måste läsa för att få vetskap och kunskap. Och sedan är det associationen som finns när man möter andra människor. Allting är relativt. Jo Jag läste hela den förbaskade Koranen också, sida upp och sida ner. Den värsta och tråkigsate bok jag läst. Över 700 hot mot oss andra. Vi som inte tror skall stekas och kokas och så vidare. Och bibeln då? Varför skrev aldrig Paulus om vad jesus gjorde? Han träffade aldrig jesus! De fyra evangelisterna hade inga namn först, det kom senare. Markus var först. Jag tänker på de svältande stackars barnen i Afrika, ja det står i bibeln att de skall straffas. Jaha ja. gud? ca 6 miljoner judar bad till sin gud att få slippa dö. Det funkade inte för det finns ingen gud. Jag tror över 90% av alla soldater som dog i det stora kriget bad innan de dog. Annat, vilken stat har dödat flest människor på kortast tid? Jag har skrivit och funderat på varför människan blir så fruktansvärt våldlig. Jag läste en dansk bok om "Våld är en ond arv". Ja så tänker man vidare, öga för öga tand för tand. Jag tror att det är en sjukdom, det skrev jag för länge sedan. Inkubationstiden kan vara mycket snabb. USA dödade över 135000 människor i Hirochima på några sekunder, det är nog reckord. Men ingen blev anklagad för det. Jag går sakta in i kyrkan tillsammans med min älskade ute på Ivön, där vi står alldeles ensamma och tänder några ljus för våra föräldrar, jo det gör vi för våra själars skull. Men någon gud finns inte, det är bara naturen. När man för många år sedan påstod genom en slags vetenskaplig FANTASI att det var big bang som skapade universum. Jag förnekade det, och alla tyckte jag var dum. Det är länge sedan nu. Ja du, vad säger vetenskapen idag då? Teorin är inte riktigt hållbar. Mmmm. Men gud då? Nej, men det kan finnas andra varelser ute i universum. Varför tar de inte kontakt med oss? Ok, varför tar vi inte kontakt med myror eller baciller? Skillnaden i intelligens kan vara lika stor eller större. Så enkelt kan det vara. Men också att vi är de första varelserna i universum. fantasin och funderingarna blir till att en gud kommer in i bilden liksom ett töcken i dimman. Jag påstår inget jag bara funderar som alla andra, men har inte sett något underlag för att det skulle finnas någon gud. Det är bara det att människor MÅSTE ha något att tro på, annars fallerar självkänslan. Och vad så med självkänslan? Jo den går upp och ner, för varje dag eller minut om man så vill. Men går man ut i skog och mark så brukar självkänslan tillbaka, men någon gud hjälper inte till. Men för den som tror känns det skönt. Vackra underbara sånger hjälper till. De var allt. Thore
Hej Tore och tack för att du så generöst delat med dig av dina tankar! Inte ofta någon tar sig tid till det på det sätt du gjort! Vad gäller religion så kan jag bara kort säga att jag är glad att den finns för de människor som behöver den. Själv kan jag tyvärr inte tro och det är synd för jag vet att det hjälper folk som sitter i sjön. Men sak samma vad folk kallar sig - troende, ateister, kommunister eller annat: det avgörande är hur dom är och beter sig. Det finns religiösa svin och underbara ateister och tvärtom. Så jag har inga svar på de stora livsfrågorna utan gör som du. Tittar, njuter och funderar. Och fr a - jag är motsägelsefull. Så icke-troende jag är gillar jag skarpt gamla väckelse-sånger. O Store Gud hör dit, i alla fall första versen. Jag har läst Dawkins och både gillar och ogillar. Allt gott Tore önskar Skäggmesen
Skicka en kommentar