Han sade sig vara adelsman men var uppkomling. Släkten hade gjort sig rik på strömming. Medan inbördes- och religionskrig rasade förfasade sig Montaigne över sitt stånds förfall. Inbördeskriget devalverade alla ridderliga dygder. Montaigne var emot politisk förändring. Staten var allt liksom stabilitet, familj, religion och kungadöme. Hans tre böcker domineras av krig, slag, vapen, taktik och teknik. Montaigne letar vad som skulle utmärka den person som skulle resa sig över inbördeskriget, som han kunde sluta upp bakom. Han hittade honom, men inte i samtid. En man som "sätter godhetens betsel på kriget". Hans namn var Epameinondas och han levde under antiken och förenade enligt Monatigne de råaste och mest brutala handlingar med godhet och mänsklighet. Inte undra på att nazisterna intresserade sig för Montaigne. Montaigne hoppades att krig skulle föda en ledare som kunde ta fram det bästa hos människan, mod och tapperhet. Analysen påminner om en annan ledare, Winston Churchill. När första världskriget utbröt skrev han i ett brev till sin fru hur lycklig han kände sig. Och när han blev premiärminister under andra världskriget sade Churchill att det var som han förberett sig på detta under hela sitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar