Har du hört historien om ryssen som på alla frågor svarade: "Äh. Det var fan så mycket bättre på Stalins tid!". Till slut tröttnade folk på ryssgubbens svar och frågade: "Vad fan var det som var så jävla bra på Stalins tid då?". Varpå ryssen svarade: "Jag var ung".
Jag minns när jag som tonåring stod framför spegeln med skräckblandad förtjusning: "Ha-ha-ha! Det där kan inte vara jag?". Känner fortfarande samma sak.
Om åldrandet har Slas skrivit en roman: "Godnatt fröken Ann". Här några citat.
Det är ju sant. En spegelbild gör en absolut inte rättvisa. Jag har aldrig träffat och aldrig umgåtts med den person jag såg. Var och en av oss har inom sig en bild av hur vi ser ut och totalvägrar att acceptera den egna spegelbilden.
Jag har själv aldrig begärt att bli förstådd. Det är inte så lätt att förstå. Man vet så lite och ingenting lär man sig. Utom att man inte längre är någon uppåtgående stjäma på vårt blågula himlavalv, utan snarare en dalande stjäma som återvänder till de skogstoppar som alla fall jag inte nådde. Men jag siktade och sköt. Pang, sa det. Så var det med det.
Hur fan omvänder man och döper ett gammalt troll? Låt oss bli förvirrade men inte elaka. Jag för min del tycker mycket illa om att bli gammal, men man kan inte gäma ångra att man varit ung. Är man dum i sin ungdom blir man inte klokare av att åldras. Försiktigare kanske.
Trött på att leva och rädd för att dö är en ganska bra refräng. Man betalar med sin sorg och sin längtan. Det skrämmande är att man dör styckevis.
Att styckevis falla isär är livets villkor. Som Astrid Lindgren sade:
"Det gäller att leva så man blir vän med döden".
Så därför sade hon alltid "döden, döden, döden" när hon talade i
telefonen med sin syster. Sen så skrattade dom.
Jag minns när jag som tonåring stod framför spegeln med skräckblandad förtjusning: "Ha-ha-ha! Det där kan inte vara jag?". Känner fortfarande samma sak.
Om åldrandet har Slas skrivit en roman: "Godnatt fröken Ann". Här några citat.
Det är ju sant. En spegelbild gör en absolut inte rättvisa. Jag har aldrig träffat och aldrig umgåtts med den person jag såg. Var och en av oss har inom sig en bild av hur vi ser ut och totalvägrar att acceptera den egna spegelbilden.
Jag har själv aldrig begärt att bli förstådd. Det är inte så lätt att förstå. Man vet så lite och ingenting lär man sig. Utom att man inte längre är någon uppåtgående stjäma på vårt blågula himlavalv, utan snarare en dalande stjäma som återvänder till de skogstoppar som alla fall jag inte nådde. Men jag siktade och sköt. Pang, sa det. Så var det med det.
Hur fan omvänder man och döper ett gammalt troll? Låt oss bli förvirrade men inte elaka. Jag för min del tycker mycket illa om att bli gammal, men man kan inte gäma ångra att man varit ung. Är man dum i sin ungdom blir man inte klokare av att åldras. Försiktigare kanske.
Trött på att leva och rädd för att dö är en ganska bra refräng. Man betalar med sin sorg och sin längtan. Det skrämmande är att man dör styckevis.
Att styckevis falla isär är livets villkor. Som Astrid Lindgren sade:
"Det gäller att leva så man blir vän med döden".
Så därför sade hon alltid "döden, döden, döden" när hon talade i
telefonen med sin syster. Sen så skrattade dom.
Stig Claesson: Godnatt Fröken Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar