På Ganges stränder brändes lik. Av lättförståeliga skäl var det inte lämpligt fotografera. Så vi tog en roddtur. Trodde jag skulle ta illa vid mig av att se kroppar brännas. Så fel man kan ha. Det enda jag kände var ledsnad. Över livets korthet och slut. Som tur var muntrades situationen upp av vedhandlare som grälade om priset. Det är ju inte vilket virke som helst som hör till ett bål! Det doftar när det brinner. Döljer lukten. Anhöriga stod runt i kring. En avbränd arm föll av bålet. Under rodden på Ganges kom delar av armar och händer flytande.
Så turist-teatern. Den berättades för mig av journalist. Eftersom det var "förbjudet" att fotografera dök hjälpande indier upp. De lovade turisterna att de visst skulle få fota. "Nu". "Nej, vänta en stund ... NU". Till slut dyker en förbannad släkting upp. River upp himmel och jord över att foton tagits. Allt på för turisterna främmande språk. Till slut erbjuder sig "hjälparen" att lösa även denna sits. "Ge mig bara era kameror så ordnar det sig". De litar på killen och lämnar över dom. Bara för att få veta att det var priset för dumheten. Ny upprördhet. kamerorna kostade ju 10-tusentals kronor! Till slut lösningen: turisterna köper tillbaka sina egna kameror! Vilket skådespel. Vilken regi. Vad gör inte en smart fattig sate för att lura dumma turister på pengar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar