En brittisk historiker, Christofer Catherwood, driver i sin senaste bok den minst sagt egendomliga tesen att läget i dagens Irak kunnat undvikas om Winston Churchill i början av 1920-talet istället för att skapa en helt ny stat - Irak - hade skapat tre olika stater. En för shiiter. En för sunniter. En för kurder.
Vilken roll spelade då första världskriget för uppkomsten av den nya staten Irak? Samtiden upplevde kriget 1914 - 18 som ett sammanbrott för civilisationen. I ett av historiens blodigaste krig slaktades miljontals unga män. I krigets spår svepte influensaepedemien spanska sjukan. 20 miljoner dog. Den ryska tsarismen störtades, kejsardömet Österrike-Ungern likaså. Den tyska imperialismen upplöstes.
Ur denna katastrof uppstod 1900talets totalitära ideologier: kommunismen, fascismen, nazismen och till slut - ett nytt världskrig. Men det finns ytterligare en dimension som ofta bortses ifrån. Första världskriget medförde även det osmanska kalifatets upplösning och undergång. Detta turkiska välde uppstod år 1300 och ersattes 1923 med den turkiska reprubliken under ledning av Kemal Ataturk.
Idag hävdar islamska historiker att det osmanska kalifatets upplösning bäddade för en rad olika islamska rörelser som alla hade som mål att återupprätta ett enat islamskt kalifat. En senkommen representant för denna idétradition är Osama Bin Laden.
En av anledningarna till det osmanska kalifatets nederlag efter första världskrigets slut, var att man i november 1914 lierat sig med Tyskland och Österike-Ungern. Det osmanska kalifatet hoppades att kriget skulle medföra en allmän islamsk resning mot de europeiska kolonialmakterna. Världens största muslimska land var Storbrittanien som ockuperat Indien.Frankrike, den andra stora europeiska kolonialmakten, hade lagt under sig muslimska länder i Nordafrika. Ryssland trängde allt längre söderut i det islamska centralasien. Och Serbiens framväxt på Balkan skedde även på det osmanska kalifatets bekostnad. ...
Den osmanska kalifatets förhoppning var att genom att framstå som en fiende till kolonialmakter som England, Frankrike och Ryssland, skulle ett heligt krig, jihand, sprida sig som en präriebrand över den koloniserade muslimska deen av världen. Men historien tog en helt annan vändning. Inom arabvärlden fanns sedan mitten av 1800-talet spirande nationalis-tiska rörelser, bl a i Suadiarabien under ledning av Sharif Hussein i den heliga staden Mekka. Och britterna var inte sena att underblåsa dessa nationalistiska stämningar eftersom de riktade sig mot det osmanska imperiet. Britterna försökte vinna dessa rörelsers stöd genom löften om stöd åt en framtida arabisk självständighet. Och det är här som Lawrence av Arabien, den mytomspunne engelske arkeologen och kaptenen, entrar scenen och ställer sina tjänster till arabernas förfogande.
Utgången av första världskriget blev förödande för det osmanska kalifatet. I okt 1918 skrev den osmanska regeringen under ett fredsfördrag som gav segermakterna rätt att ockupera dess territorium. Nu hade britterna redan under kriget byggt upp en stor militärbas i Basra. Syftet var trefaldigt. Dels gå mot norr - mot Bagdad - för att slå mot turkarna. Dels skydda de allt mer betydande oljeleveranserna från Iran, dels skydda den för brittiska imperiet livsviktiga sjövägen genom Suezkanalen - mellan England och Indien.
Redan i mars 1917 hade brittiska trupper intagit Bagdad. Några veckor senare erövrade andra brittiska enheter Sinai och i december samma år intog den brittiske generalen Allenby Jerusalem. Han var då den förste kristne erövraren sedan korstågen.
Så vid första världskrigets slut occkuperades hela det område vi idag kallar för Mellersta Östern av brittiska trupper. Iraq, Palestina, Jordanien, Syrien och Libanon. Osmanska kalifatet var upplöst, Ryssland lamslaget av revolution och inbördeskrig, Frankrikes roll underordnad. Storbrittanien framstod som den helt dominerande makten i området.
Hur gick det då med det brittiska löftet till Sharif Hussein från Mekka? Att han skulle få ställa sig i spetsen för en självständig arabisk statsbildning?
1920 reste sig de irakiska stammarna. Revolten varade i tre månader och var i huvudsak koncentrerad till landsbygden. Efter stora förluster i manskap och betydande ekonomiska utgifter för kriget beslöt sig dåvarande kolonialminister Churchill att sammankalla en konferens i Kairo. Och det var där som gränserna drogs upp för det som än idag utgör landet Irak. Och detta i en atmosfär av rysk revolution, den amerikanska presidenten Woodrow Wilsons 14 punkter som syftade till att skapa en varaktig fred och ett Nationernas Förbund.
En kort tid därefter kunde Churchill meddela det brittiska parlamentet att Kairokonferensen beslutat göra Irak självständigt, de brittiska trupperna i landet succesivt reduceras, utgifterna drastiskt reduceras, strategiska flygrutter skapas mellan England och Indien. Det enda som återstod var att sätta Feisal på tronen. Det gällde att övertyga irakiska stammar om han var deras bästa val. Den uppgiften föll på Gertrude Bell. Det var ingen lätt uppgift. I Basra ville stamledarna ha självständighet inom sitt eget område. Stammarna söder om Bagdad ville ha egen republik. I de heliga städerna Najaf och Karbela ville mullorna inte veta av en arabisk sunnit. I landets turkvänliga områden ville befolkningen ha tillbaka turkarna.
Makthavarna i Bagdad bedömde Faisal som alldeles för svag för att behärska detta nya land med alla dess starka stammar och särintressen. Faisal hade aldrig tidigare satt sinfot i landet och visste inte mycket om det folk han satts att styra. En folkomröstning med omfattande röstköp organiserades och Faisal vann. Året därpå - 1922 - föll den regering där Churchill varit kolonialminister.
Vilken roll spelade då första världskriget för uppkomsten av den nya staten Irak? Samtiden upplevde kriget 1914 - 18 som ett sammanbrott för civilisationen. I ett av historiens blodigaste krig slaktades miljontals unga män. I krigets spår svepte influensaepedemien spanska sjukan. 20 miljoner dog. Den ryska tsarismen störtades, kejsardömet Österrike-Ungern likaså. Den tyska imperialismen upplöstes.
Ur denna katastrof uppstod 1900talets totalitära ideologier: kommunismen, fascismen, nazismen och till slut - ett nytt världskrig. Men det finns ytterligare en dimension som ofta bortses ifrån. Första världskriget medförde även det osmanska kalifatets upplösning och undergång. Detta turkiska välde uppstod år 1300 och ersattes 1923 med den turkiska reprubliken under ledning av Kemal Ataturk.
Idag hävdar islamska historiker att det osmanska kalifatets upplösning bäddade för en rad olika islamska rörelser som alla hade som mål att återupprätta ett enat islamskt kalifat. En senkommen representant för denna idétradition är Osama Bin Laden.
En av anledningarna till det osmanska kalifatets nederlag efter första världskrigets slut, var att man i november 1914 lierat sig med Tyskland och Österike-Ungern. Det osmanska kalifatet hoppades att kriget skulle medföra en allmän islamsk resning mot de europeiska kolonialmakterna. Världens största muslimska land var Storbrittanien som ockuperat Indien.Frankrike, den andra stora europeiska kolonialmakten, hade lagt under sig muslimska länder i Nordafrika. Ryssland trängde allt längre söderut i det islamska centralasien. Och Serbiens framväxt på Balkan skedde även på det osmanska kalifatets bekostnad. ...
Den osmanska kalifatets förhoppning var att genom att framstå som en fiende till kolonialmakter som England, Frankrike och Ryssland, skulle ett heligt krig, jihand, sprida sig som en präriebrand över den koloniserade muslimska deen av världen. Men historien tog en helt annan vändning. Inom arabvärlden fanns sedan mitten av 1800-talet spirande nationalis-tiska rörelser, bl a i Suadiarabien under ledning av Sharif Hussein i den heliga staden Mekka. Och britterna var inte sena att underblåsa dessa nationalistiska stämningar eftersom de riktade sig mot det osmanska imperiet. Britterna försökte vinna dessa rörelsers stöd genom löften om stöd åt en framtida arabisk självständighet. Och det är här som Lawrence av Arabien, den mytomspunne engelske arkeologen och kaptenen, entrar scenen och ställer sina tjänster till arabernas förfogande.
Utgången av första världskriget blev förödande för det osmanska kalifatet. I okt 1918 skrev den osmanska regeringen under ett fredsfördrag som gav segermakterna rätt att ockupera dess territorium. Nu hade britterna redan under kriget byggt upp en stor militärbas i Basra. Syftet var trefaldigt. Dels gå mot norr - mot Bagdad - för att slå mot turkarna. Dels skydda de allt mer betydande oljeleveranserna från Iran, dels skydda den för brittiska imperiet livsviktiga sjövägen genom Suezkanalen - mellan England och Indien.
Redan i mars 1917 hade brittiska trupper intagit Bagdad. Några veckor senare erövrade andra brittiska enheter Sinai och i december samma år intog den brittiske generalen Allenby Jerusalem. Han var då den förste kristne erövraren sedan korstågen.
Så vid första världskrigets slut occkuperades hela det område vi idag kallar för Mellersta Östern av brittiska trupper. Iraq, Palestina, Jordanien, Syrien och Libanon. Osmanska kalifatet var upplöst, Ryssland lamslaget av revolution och inbördeskrig, Frankrikes roll underordnad. Storbrittanien framstod som den helt dominerande makten i området.
Hur gick det då med det brittiska löftet till Sharif Hussein från Mekka? Att han skulle få ställa sig i spetsen för en självständig arabisk statsbildning?
1920 reste sig de irakiska stammarna. Revolten varade i tre månader och var i huvudsak koncentrerad till landsbygden. Efter stora förluster i manskap och betydande ekonomiska utgifter för kriget beslöt sig dåvarande kolonialminister Churchill att sammankalla en konferens i Kairo. Och det var där som gränserna drogs upp för det som än idag utgör landet Irak. Och detta i en atmosfär av rysk revolution, den amerikanska presidenten Woodrow Wilsons 14 punkter som syftade till att skapa en varaktig fred och ett Nationernas Förbund.
En kort tid därefter kunde Churchill meddela det brittiska parlamentet att Kairokonferensen beslutat göra Irak självständigt, de brittiska trupperna i landet succesivt reduceras, utgifterna drastiskt reduceras, strategiska flygrutter skapas mellan England och Indien. Det enda som återstod var att sätta Feisal på tronen. Det gällde att övertyga irakiska stammar om han var deras bästa val. Den uppgiften föll på Gertrude Bell. Det var ingen lätt uppgift. I Basra ville stamledarna ha självständighet inom sitt eget område. Stammarna söder om Bagdad ville ha egen republik. I de heliga städerna Najaf och Karbela ville mullorna inte veta av en arabisk sunnit. I landets turkvänliga områden ville befolkningen ha tillbaka turkarna.
Makthavarna i Bagdad bedömde Faisal som alldeles för svag för att behärska detta nya land med alla dess starka stammar och särintressen. Faisal hade aldrig tidigare satt sinfot i landet och visste inte mycket om det folk han satts att styra. En folkomröstning med omfattande röstköp organiserades och Faisal vann. Året därpå - 1922 - föll den regering där Churchill varit kolonialminister.
Christoffer Catherwood: Churchill´s Folly. How Winston Churchill created Modern Iraq
1 kommentar:
Intressant. Har du läst Roberts Fisks senaste?
Skicka en kommentar