Mer om golbanans sothöns VI

Trots detta mordiska beteende försvarar föräldrarna sina ägg och ungar mot predatorer. Som kråkor, skator och i det här fallet skrattmås.

Mer om golfbanans sothöns V

Med dålig tillgång på mat, ständigt tiggande ungar har föräldrarna svårt klara av situationen. De väljer därför ut sina favoriter, driver bort de ungar de inte gillar genom att bita dom över skallen. Men den unge som ogillas av den ena föräldren kan gillas av den andre.

Betten varar från någon sekund till några minuter! Effekten uteblir inte. Ungen håller sig på avstånd. När hungern driver den tillbaka får den nya bett. Och nya. Och nya ...

De som utsätts för det här - vanligtvis de senast kläckta - blir svagare och svagare och svagare. Och ju ynkligare dessto likgiltigare blir föräldrarna. En del ungar svälter helt enkelt ihjäl. Andra bits ihjäl. Föräldren tar ungen över skallen och skakar den sen så våldsamt att ungen far upp ur vattnet, slängs fram och tillbaks som en vante. Någon eller några minuter. Sen är den ungen död.

Vitsen med sothönsens beteende är att de nu har en kull ungar, 3 - 4 stycken istället för 9 - 13, som de klarar av att mata. Beteendet kallas infanticide. Finns hos många djur - från fåglar till björnar.

BBC Wildlife november 1998

Mer om golfbanans sothöns IV

En vuxen sothönas mage väger omkring 100 gram. De sväljer grus för att underlätta matsmältningen av cellulosan i vattenväxterna. Ungarna, som totalt väger mindre än 50 gram, kan inte göra samma sak, smälta växtdelar. De ger inte heller de proteiner ungarna behöver för att snabbt växa till sig. Ungarna måste ha kött tills de är så stora att de har den kroppsvikt och det matsmältningssystem som behövs för att kunna sätta i sig grus och smälta växtdelar.

I en unges liv är det bara insekter som gäller de två första veckorna. De som är lättast för föräldrarna att fånga lever på vattenytan. Eller alldeles under ytan. Om väder, vind och temperatur är OK kan de finnas i enorma mängder. Får inte ungarna kött så dör dom. Klarar de sig övergår de succesivt till att äta mer och mer växtdelar. Vid 10 - 12 veckors ålder käkar de samma mat som föräldrarna, dvs mest vattenväxter.

Problemet med sothönsen på golfbanan är att deras andra kull inte sammanfaller med nån rik tillgång på insekter. Toppen är redan passerad.

För att få mat gäller det för ungen att vara så nära föräldern som möjligt. Först fram när hon hittar mat. Ungarna förföljer dom därför hela dagen, tiggande och pipande. Jämför med havsörn som lämnar ungarna och söker av ett 30 km stort område i jakt på mat. Sothöns jagas dygnet runt. Därför har de utvecklat märkliga beteenden för att handskas med problemen.

Mer om golfbanans sothöns III

Eftersom äggen inte läggs samtidigt, kläcks ungarna vid olika tidpunkter. Dom först kläckta får försprång. Matas först, blir störst, konkurrerar ut mindre syskonen i kampen om mat. Det händer t o m att de dödar de mindre syskon av det skälet. Få mer mat. Föräldrarna skaffar sig också sina egna favoriter. Matar vissa ungar mer än andra.

Mer om golfbanans sothöns II

De käkar både vatteninsekter och vattenväxter. Dyker för att hitta dom. Men i motsats till andra vattenfåglar måst de upp till ytan för att svälja. Om sjön, dammen är produktiv finns det ständigt tillgång på nya, färska vattenväxter. Sländ- och mygglarver kan variera men är viktiga för dom innehåller protein. Vattenväxters cellulosa ger inte mycket näring. Det är därför sothöns hela tiden är på jakt efter mat. De är mer vegetarianer än köttätare.

Mer om golfbanans sothöns I

Två sothönspar har nu lagt nya ägg. Ett om dagen. Strax före soluppgången. Bona ligger helt öppet i dammarna längs 3:e och 4:e hålet. Lätta att se för kråkor, skator och fiskmåsar. Konstigt att de inte söker skydd genom att bygga i vassen? Pannplåten hjälper en se vad som är hane respektive hona. Hanens vita pannplåt är större. Boet byggs på medan äggen ruvas. De är extremt aggressiva och revirhävdande. När de slåss används bena. De ställer sig på vingarna och griper tag i motståndaren.

Istidens grottkonst - 20 000 år gammal

I sydfrankrike, i Dordogne-distriktet, några timmars bilkörning öster om Bordeaux, ligger världens största koncentration av förhistorisk konst. I istidsgrottor. Krypande på alla fyra, i skenet av fladdrande vekar i skålar fylld av djurfett, trängde dåtidens människor hundratals meter in i smala, kolsvarta grottor .... För att måla. Så viktigt var det ..... För ofarligt var det inte att ge sig in. Urgamla skelett efter grottbjörn har återfunnits.

De hundratals målningarna är enastående. Vilka proportioner! Vilka fäger! Vilken stilkänsla! Dagens biologer häpnar över vad de ser. Hur kunde de måla detta? Direkt ur minnet? I mörkret? Få till proportioner så vi ser exakt vad de ville att vi skulle se? Som stoet som ska föla. Andra målningar avbildar björnar, zebror, magnifika renhjordar och mammutar. Mindre ristningar avbildar djur som lax och sköldpadda.

Den mest kända grottan heter Lascaux. Kom dit en eftermiddag, fick köa för att komma in. Men det var det värt. Varför dåtidens människor gjorde dessa målningar får vi aldrig någonsin veta. Men de märken som finns på målningen, som ax eller strån, finns i andra istidsgrottor. I Frankrike, Tyskland och Tjeckien. Forskarna tror att de kan vara ett slags varumärke. En symbol för den eller de stammar som gjorde målningarna.

Grottorna användes i tusentals år. Till vad?

Churchill: Golf - en hög med koskit

Han hade talets gåva. Och sa kul saker om golf. Som att det var att "förstöra en skön promenad". Eller att det var som "en primitiv form av jordbruk". Eller att det var ett spel som gick ut på att "slå en väldigt liten boll i ett ännu mindre hål med enkom dåligt formade verktyg för uppgiften". Men priset tar nog detta: "Att spela golf är som att jaga ett kininpiller i en hög med koskit".

Välsignad av en helig man

Tre som precis välsignats. Av en helig man i ett tempel. De fick var sin röda prick i pannan. Och blommor runt halsen. Nånstans klämtade en klocka. De tyckte det var häftigt. Mest tagen var uppenbarligen killen i mitten ....

Heliga indiska män

Ingen aning om de kan höja ens livskvalité eller inte. Men de tål att tittas på. Ett annat perspektiv på livet.

Roddtur på Ganges

På Ganges stränder brändes lik. Av lättförståeliga skäl var det inte lämpligt fotografera. Så vi tog en roddtur. Trodde jag skulle ta illa vid mig av att se kroppar brännas. Så fel man kan ha. Det enda jag kände var ledsnad. Över livets korthet och slut. Som tur var muntrades situationen upp av vedhandlare som grälade om priset. Det är ju inte vilket virke som helst som hör till ett bål! Det doftar när det brinner. Döljer lukten. Anhöriga stod runt i kring. En avbränd arm föll av bålet. Under rodden på Ganges kom delar av armar och händer flytande.

Så turist-teatern. Den berättades för mig av journalist. Eftersom det var "förbjudet" att fotografera dök hjälpande indier upp. De lovade turisterna att de visst skulle få fota. "Nu". "Nej, vänta en stund ... NU". Till slut dyker en förbannad släkting upp. River upp himmel och jord över att foton tagits. Allt på för turisterna främmande språk. Till slut erbjuder sig "hjälparen" att lösa även denna sits. "Ge mig bara era kameror så ordnar det sig". De litar på killen och lämnar över dom. Bara för att få veta att det var priset för dumheten. Ny upprördhet. kamerorna kostade ju 10-tusentals kronor! Till slut lösningen: turisterna köper tillbaka sina egna kameror! Vilket skådespel. Vilken regi. Vad gör inte en smart fattig sate för att lura dumma turister på pengar?

Pilgrimsvandring till Santiago de Compostella

Förra sommaren besökte jag St Jean Pied de Port, en underbar liten by vid foten av Pyreneerna. Vandrade i bergen, njöt av väder, mat och människor. Det gav mersmak. Mötte intressanta människor. Alla på väg längs den 1000-åriga leden till Santiago de Compostella i Spanien. Av olika anledningar. De flesta för att få vara utomhus och njuta av natur och gemenskap. Där vandrade par och nyskilda. Troende ( bl a en japansk shintopräst i full mundering ) och icke-troende ( en schweizare hade lett en kamel från Geneve över Alperna ). Gamla som unga. En och annan deprimerad som hoppades kunna "gå igenom" sig själv. T o m en allvarligt sjuk äldre man, vars son var rädd för att pappan inte skulle klara av vandringen utan dö i bergen.

Det är en rejäl promenad från St Jean Pied de Port till Santiago. 70 mil. Tar en månad. Man sover i pilgrimshärbergen för en hundralapp per natt. Vandrar 8 timmar om dagen. Svär över blåsor på fötterna, trasslande knän och fisande / snarkande nattgäster i sovsalarna. Hade hoppats få göra den där vandringen i höst. Men det blir inte av. Kanske nästa år?

Det brinner igen ....

Fast inte bara en bil, utan även en affär. Vad gäller bilar säger ryktet att det rör sig om försäkringsbedrägerier. Betalar du 5 000:- så brinner bilen. Vad som ligger bakom butiksbranden är skrivet i det blå.

Hemma hos Michel de Montaigne II

Vi varken prövar eller känner oss själva. Istället utrustar vi oss med andras färdigheter och låter våra egna ligga overksamma. På samma sätt skulle någon kunna säga om mig att jag bara plockat ihop andras blommor och inte bidragit med något eget utom snöret att knyta ihop dom med.

Michel de Montaigne: Om utseendet

Att läsa ett landskap

Den som skrivit mest begripligt om den här konsten är Fredrik Sjöberg. Tänk vilken glädje det ger att läsa en bok! Att kunna alla bokstäver och tack vare dom få uppleva hur hela ens inre tas i anspråk av texten. Samma sak kan ske inför ett landskap. Bara det att de flesta av oss är biologiska analfabeter. Vi ser utan att veta vad det är som vi ser.

En blåsippa, en björk, midsommarblomster, en humla, fåglar. Det är som att läsa en bok men bara kunna nån enstaka bokstav. Eller som att vilja spela men inte kunna.

För visst är det som den 70-årige Bruno Liljefors skrev i "Det vildas rike"? När en bonde kommer in till honom med två orrungar som dödats i slåttern:

....Jag var som förhäxad vid betraktandet av deras grå- och brunvattrade fjädrar. Mina förut invanda begrepp om vackra och fula färger ställdes på huvudet inför dessa vackra sammanställningar som syntes liksom avlagrade från den grå urtiden och berättade om skogen, kärret, mossan på stenarna, natthimlen mellan grenarna. Man kunde hur länge som helst se in i denna värld, där fanns ingen botten eller slut endast alltjämt nytt ....

Endast alltjämt nytt. Bättre kan det inte sägas. Man får, som Harry Martinsson sade, vara beredd på mycket inombords då man försöker lära sig mer om det vi i brist på bättre kallar för natur.

Fredrik Sjöberg: Flugfällan

Bruno Liljefors: Det vildas rike

Kläcka fjärilar

Snart är det dags igen. För att ge sig ut och leta larver, kläcka dom hemma, ha dom klättrande i handen medan de pumpar upp vingarna. Sen flyger dom iväg. Innan dess tar man några foton. Det är ganska lätt se när det är dags för dom att krypa ut ur puppan. Den ändrar färg några timmar dessförinnan. Sen är det bara att titta, fota och njuta.

Hemma hos Michel de Montaigne

Det är bara du själv som vet om du är feg och grym eller lojal och hängiven: andra kan inte se dig, de gissar sig till hur du är på grundval av ovissa antaganden; de ser mindre ditt egentliga väsen än din förkonstling. Lita alltså inte på deras dom, bara på din egen.

Michel de Montaigne: Om samvetsförebråelser

Bro Hof - golf för de rikaste

Besökt Bro Hof Slott: Sveriges dyraste golfsatsning. Sveriges nya superbana. Golfbanan för landets rikaste. Mälarens Drottning etc. Rubrikerna har varit stora och feta.

Det är ingen tvekan om att detta är ett med alla mått mätt helt unikt projekt. Ekonomiskt ( räkningen är idag på väg mot 400 miljoner ), tekniskt ( banan är fascinerande blandning av ny och gammal byggteknik ) och layoutmässigt ( den är t ex byggd för en daglig publik på 300 000 ). En "vanlig" golfbana kostar omkring 20 miljoner att bygga.

Björn Årös, miljardär och ägare till banan, betalar hela kalaset ut egen ficka.

Klubbhuset består i grunden av en slottsliknande byggnad. Ritad av samma arkitekt som ritade Uppsala Universitet. Invändigt liknar klubbhuset mest av allt en brittisk klubb från 1800-talet. Väggpaneler, möbler, tavlor - allt upphandlat av Örås fru. Under fyra år besökte hon auktioner England runt för att hitta det hon och hennes arkitekt behövde.

Det tog några år att hitta den mark på vilken banan byggdes. Villkoren var två: 30 minuters färdväg från Stockholm / Arlanda och beläget vid en sjö. Samtliga markägare, privata som kommunala, inom denna radie kontaktades.

42 golfbanearkitekter kom sedan med förslag till bana. Amerikaner som Tom Fazio, Jack Niclaus, Kyle Phillips, Robert Trent Jones tävlade med europeiska och svenska golfbanearkitekter. "Ingen svensk höll måtte", säger Örås.

Robert Trent Jones förslag segrade. Resultatet har blivit en nordamerikansk sea-sidebana utan träd, utan buskar. Belägen vid havet så vinden kommer i spel. Det gör inget, men den kala banan sgillar ja inte. Golf ska vara en naturupplevelse. Det är inte Bro Hof. Banarkitekter som Kyle Phillips och Peter Nordwall står närmare mitt banideal. Titta på Kingsbarns eller Sand.

Det hindrar inte att Bro Hof är en imponerande skapelse.

Örås tillsatte sen arbetsgrupper. En vardera för sponsorer, spelare, publik och media. Var och en fick formulera 10 absoluta krav, totalt 50, på banans utformning. Trent Jones förslag omarbetades därefter 14 gånger.

Den som har 340 000 till övers kan köpa ett medlemskap i Bro Hof. Årsavgiften är 11 000.

"Det kostar att ha sommarstuga och segelbåt", svarar Örås. "För den med bra inkomst är det inte någon stor utgift. Den som vill kan också ta banklån".

Men även solen har fläckar. Banarbetarna arbetar 10 timmar / dag för att hålla banan i skick. Störs inte spelarna av det? Och rangers ska införas som ser till att varje fyrboll ska gå runt på 3:45.

Men allvarligast är att Upplands Bro´s kommun stämt Bro Hof för miljöbrott. På vissa områden har nämligen banan byggts på mark som är off-limits, tillhör naturreservat.

http://www.brohofslott.se/

http://www.kingsbarns.com/

http://www.sandgolfclub.se/

Hur Churchill skapade dagens Irak

En brittisk historiker, Christofer Catherwood, driver i sin senaste bok den minst sagt egendomliga tesen att läget i dagens Irak kunnat undvikas om Winston Churchill i början av 1920-talet istället för att skapa en helt ny stat - Irak - hade skapat tre olika stater. En för shiiter. En för sunniter. En för kurder.

Vilken roll spelade då första världskriget för uppkomsten av den nya staten Irak? Samtiden upplevde kriget 1914 - 18 som ett sammanbrott för civilisationen. I ett av historiens blodigaste krig slaktades miljontals unga män. I krigets spår svepte influensaepedemien spanska sjukan. 20 miljoner dog. Den ryska tsarismen störtades, kejsardömet Österrike-Ungern likaså. Den tyska imperialismen upplöstes.

Ur denna katastrof uppstod 1900talets totalitära ideologier: kommunismen, fascismen, nazismen och till slut - ett nytt världskrig. Men det finns ytterligare en dimension som ofta bortses ifrån. Första världskriget medförde även det osmanska kalifatets upplösning och undergång. Detta turkiska välde uppstod år 1300 och ersattes 1923 med den turkiska reprubliken under ledning av Kemal Ataturk.

Idag hävdar islamska historiker att det osmanska kalifatets upplösning bäddade för en rad olika islamska rörelser som alla hade som mål att återupprätta ett enat islamskt kalifat. En senkommen representant för denna idétradition är Osama Bin Laden.

En av anledningarna till det osmanska kalifatets nederlag efter första världskrigets slut, var att man i november 1914 lierat sig med Tyskland och Österike-Ungern. Det osmanska kalifatet hoppades att kriget skulle medföra en allmän islamsk resning mot de europeiska kolonialmakterna. Världens största muslimska land var Storbrittanien som ockuperat Indien.Frankrike, den andra stora europeiska kolonialmakten, hade lagt under sig muslimska länder i Nordafrika. Ryssland trängde allt längre söderut i det islamska centralasien. Och Serbiens framväxt på Balkan skedde även på det osmanska kalifatets bekostnad. ...

Den osmanska kalifatets förhoppning var att genom att framstå som en fiende till kolonialmakter som England, Frankrike och Ryssland, skulle ett heligt krig, jihand, sprida sig som en präriebrand över den koloniserade muslimska deen av världen. Men historien tog en helt annan vändning. Inom arabvärlden fanns sedan mitten av 1800-talet spirande nationalis-tiska rörelser, bl a i Suadiarabien under ledning av Sharif Hussein i den heliga staden Mekka. Och britterna var inte sena att underblåsa dessa nationalistiska stämningar eftersom de riktade sig mot det osmanska imperiet. Britterna försökte vinna dessa rörelsers stöd genom löften om stöd åt en framtida arabisk självständighet. Och det är här som Lawrence av Arabien, den mytomspunne engelske arkeologen och kaptenen, entrar scenen och ställer sina tjänster till arabernas förfogande.

Utgången av första världskriget blev förödande för det osmanska kalifatet. I okt 1918 skrev den osmanska regeringen under ett fredsfördrag som gav segermakterna rätt att ockupera dess territorium. Nu hade britterna redan under kriget byggt upp en stor militärbas i Basra. Syftet var trefaldigt. Dels gå mot norr - mot Bagdad - för att slå mot turkarna. Dels skydda de allt mer betydande oljeleveranserna från Iran, dels skydda den för brittiska imperiet livsviktiga sjövägen genom Suezkanalen - mellan England och Indien.

Redan i mars 1917 hade brittiska trupper intagit Bagdad. Några veckor senare erövrade andra brittiska enheter Sinai och i december samma år intog den brittiske generalen Allenby Jerusalem. Han var då den förste kristne erövraren sedan korstågen.

Så vid första världskrigets slut occkuperades hela det område vi idag kallar för Mellersta Östern av brittiska trupper. Iraq, Palestina, Jordanien, Syrien och Libanon. Osmanska kalifatet var upplöst, Ryssland lamslaget av revolution och inbördeskrig, Frankrikes roll underordnad. Storbrittanien framstod som den helt dominerande makten i området.

Hur gick det då med det brittiska löftet till Sharif Hussein från Mekka? Att han skulle få ställa sig i spetsen för en självständig arabisk statsbildning?

1920 reste sig de irakiska stammarna. Revolten varade i tre månader och var i huvudsak koncentrerad till landsbygden. Efter stora förluster i manskap och betydande ekonomiska utgifter för kriget beslöt sig dåvarande kolonialminister Churchill att sammankalla en konferens i Kairo. Och det var där som gränserna drogs upp för det som än idag utgör landet Irak. Och detta i en atmosfär av rysk revolution, den amerikanska presidenten Woodrow Wilsons 14 punkter som syftade till att skapa en varaktig fred och ett Nationernas Förbund.

En kort tid därefter kunde Churchill meddela det brittiska parlamentet att Kairokonferensen beslutat göra Irak självständigt, de brittiska trupperna i landet succesivt reduceras, utgifterna drastiskt reduceras, strategiska flygrutter skapas mellan England och Indien. Det enda som återstod var att sätta Feisal på tronen. Det gällde att övertyga irakiska stammar om han var deras bästa val. Den uppgiften föll på Gertrude Bell. Det var ingen lätt uppgift. I Basra ville stamledarna ha självständighet inom sitt eget område. Stammarna söder om Bagdad ville ha egen republik. I de heliga städerna Najaf och Karbela ville mullorna inte veta av en arabisk sunnit. I landets turkvänliga områden ville befolkningen ha tillbaka turkarna.

Makthavarna i Bagdad bedömde Faisal som alldeles för svag för att behärska detta nya land med alla dess starka stammar och särintressen. Faisal hade aldrig tidigare satt sinfot i landet och visste inte mycket om det folk han satts att styra. En folkomröstning med omfattande röstköp organiserades och Faisal vann. Året därpå - 1922 - föll den regering där Churchill varit kolonialminister.

Christoffer Catherwood: Churchill´s Folly. How Winston Churchill created Modern Iraq

Beethoven´s kärlekslängtan

1821 började Beethovens leverbesvär. Ett tecken på att han söp. Han rörde sig i två skilda umgängeskretsar. En som tillhörde Wiens musikerliv. Där var han djupt respekterad och beundrad. Hyllad. I kretsen av beundrare kallade han sig själv för "generalissimo", anhängare för "generallöjtnater", "adjudanter" etc.

Den inre kretsen av nära vänner umgicks med honom på kafeer, restuaranger. De diskuterade allt mellan himmel och jord: politik, skvaller, Beethovens privatliv, fiender och karriär. De flesta i denna inre krets var journalister, förläggare och redaktörer. De hade NordAmerika och Storbrittanien som politiska föredömen. Där fanns det yttrandefrihet! Så skålade dom ...

De vurmade för Napoleon och upplysningen. Utmanade takt och ton genom radikala åsikter och skandalöst leverne. Beethoven kommenterade högljutt passerande kvinnors utseende och tullinspektören Franz Janitschek ställde frågan om det var sant att Jesus könsorgan fanns bevarat i ett kloster i Bonn? Allt detta och mer därtill finns nedskrivet i Beethovens konversationsböcker. Han var ju döv, så all kommunikation skedde skriftligt.

Där finns även information om att några i Beethovens umgängeskrets villigt ställde sina promiskuöst lagda fruar till Beethovens sexuella förfogande. Så han fick utlopp för sin sexualdrift, inte bara genom att besök hos prostituerade. Inget gav honom större ångest än dessa regelbunda besök i Wiens horkvarter. Hans vänner återgav sedan i konversationshäftena sina fruars uppskattande kommentarer om Beethovens sexuella förmåga.

Men alla dessa relationer var kärlekslösa. Och det var kärlek Beethoven drömde om. Han fann den i sin dyrkan av naturen. Han älskade grönska och skogspromenader. Och drömde om den den sorts kärlek han anade i sina studier av kristna trosföreställningar, egyptiska och österländska religioner. I ett brev skrev han:

..."Du får inte vara människa. Inte för din egen skull. Bara för andra .... För dig finns ingen annan lycka än den konstnärliga.... Lev enbart för din konst. Dina sinnen är för begränsade för något annat .... Konsten är ditt enda existensberättigande.... Allt som hör detta livet till, ska offras för det sublima, förvandlas till en konstens helgedom .... Utveckla därför allt det som måste gömmas undan inombords ...

Maynard Salomon: Beethoven

Beethoven´s vårdnadstvist om brorsonen

Den djupaste krisen i Beethovens liv inträffar under åren 1815 - 1820. Mellan hans 45:e - 50:e levnadsår. Brodern Kasper Carl dör i TBC och Beethoven inledder en vårdnadstvist om brorsonen Carl - mot dennes mor, Johanna.

Efter fem år av processer avgjordes ärendet till Beehovens fördel. Under dessa år uppvisar han en rad patologiska drag. Det började med anklagelser om att Johanna saknade de moraliska och intellektuella kvaliteer den 9-årige brorsonen behövde. Sen blev det värre. Aklagelserna trappades snabbt upp. Johanna var prostituerad; mutade Beethovens betjänter att informera henne om allt han gjorde; Johanna hade giftmördat sin man.

Kopplat till dessa fantasier kom Beethovens föreställning om sin egen roll i detta drama. Han ansåg att Gud gett honom i uppgift att rädda den 9-åriga Carl från detta monster i kvinnorkläder. Han började kalla sig själv för Karls "verkliga levande fader".

Karl själv då? Beethoven satte honom på internat varifrån han flydde upprepade gånger. För att träffa sin mor. Beethoven förvägrade henne rätten att träffa sin son. Hon kädde därför ut sig till man för att obemärkt besöka skolgården och få se sin son. Samtidigt förvandlade Beethoven den 9-årige pojken till estetisk smakdomare. Han spelade upp sina kompositioner, sjöng upp dem - allt för att inhämta pojkens åsikter. När Carl sen flyttade hem till Beethoven stod Johanna inte längre ut. Hela Wien kände till Beethovens kaotiska hemförhållanden. Han förolämpade sitt tjänstefolk - kallade dom grisar, horor, svin. Matrester låg överallt i lägenheten. Golven var täckta av utkast till kompositioner. Måttet var rågat. Johanna tog åter vårdnadsfrågan till domstol.

Beethoven saboterade då sina möjligheter till fortsatt vårdnad. Han hävdade att han var adelsman. Något han inte kunde styrka. Att han var av kunglig börd. Målet flyttades snabbt till en lägre domstol, som styrkte Beethovens förmyndarskap. Några personer knutna till det kejserliga hovet, varma beundrare av Beethovens musik, agerade bakom kulisserna.

Först 1826, efter det attKarl försökt skjuta sig själv, släppte Beethoven sitt grepp om den då 20-årige Karl.

PS. Avgjutningen av Beethovens ansikte gjordes medan han levde.

Maynard Solomon: Beethoven

Mozart´s muslimske vän

På jobbresa i Wien vandrar jag fascinerad runt i Mozarts lägenhet. Den klarade sig undan andra världskrigets bombningar.

Mozart var som folk är mest. Blev nervklen när det inte var party på gång. Söp, rökte och spelade bort förmögenheter på kort och hästkapplöpning. Vad gäller fruntimmer finns elaka rykten men inga bevis. Mozart ansågs ful, hade koppärrigt ansikte, var liten till växten och sågs över axeln av Wiens överklass. En uppkomling utan anor. De skrattade åt hans försök att imponera genom att klä sig dyrt. Mozart tjänade stora pengar.

Han hade intressanta vänner. Konstnärer, musiker, författare och förläggare. Men också en afrikan. Madi Make. Hans porträtt hängde på väggen hemma hos en Mozartforskare jag besökte. Historien om Madi Make kastar ett grällt ljus över dåtidens Wien.

Han kom ursprungligen från Somalia eller kanske Etiopien. Kallade sitt hemland för Manna Farah. Sin stam för "Galla". Sitt språk för "gangsiglang". Madi Make uppgav att hans mor hette Fatima och var muslim. Faderns namn nämnde han aldrig, men när han talade om honom skedde det med aktning. Fadern var stamhövding och höll sig till förfädernas religion - en form av animism.

I Manna Farah rasade ständiga stamkrig. Under ett sådant såg han föräldrarna dödas, tillfångatogs och fördes som 7-åring till slavmarknaden. Där byttes han bort mot en häst. En afrikan med europeiska arbetsgivare, "André", lärde upp Madi Make till kameldrivare. Sen såldes han vidare, hamnade i Italien där en greve köpte honom och kostade på en utbildning. Made Maki var intelligent och språkbegåvad. Som vuxen behärskade han ett flertal europeiska språk.

En österrikisk prins på besök, general Johan Georg Lobkowitz, fick sen Made Maki som gåva. Pojken döptes och gavs namnet Angelo Suleiman. Han blev kvar hos nye herre i över 20 år och deltog bl a i fälttåget mot Österrikes ärkefiende, det ottomanska Turkiet. Där erbjöds Angelo Suleiman t o m en militär befattning med avböjde. Okänt varför.

Vid Lobkowitz död 1753, överlämnades Angelo Suleiman till en annan österrikisk prins, Joseph Lichtenstein. Han användes nu bl a som statussymbol. Gick klädd i vitt. Hans herre tyckte han gjorde sig bäst så.

Suleiman var en skicklig schack- och kortspelare. En kväll gjorde han sin lycka. Vann 20 000 floriner på kortspel. En enorm summa pengar som gjorde det möjligt att leva ett fritt liv. Han gifte sig i hemlighet med en österikisk änka efter en holländsk general. Något som utlöste en storm av fördomsfulla reaktioner. Suleiman stöttes snabbt ut ur Lichtensteins hus och Wiens societet. Flyttade till ett hus i en förort där en dotter föddes.

Först två år efter Lichtensteins död togs Made Maki till nåder och upptogs som medlem i frimurarlogen "Zur Wahren Eintracht". Samma loge som Mozart tillhörde. I besöksliggaren står deras namn slående ofta tillsammans. Gjorde de sällskap?

Dagens musikforskare tror att Mozarts umgänge med Madi Make kan ha bidragit till hans toleranta skildring av det ottomanska imperiet. I operan "Enleveringen i Seraljen". Vissa hävdar att Made Makis berättelser sannolikt inspirerat Mozart till gestaltningen av den upplyste muslimske härskaren Pasha Selim. En härskare som i operan friger europeiska slavar och som avstår från att förgripa sig på operans europeiska hjätinnor. En upplyst härskare. I starkt kontrast mot dåtidens Wien och dess kejsare.

Inte undra på att Mozarts fiender organiserade sig och iscensatte visselkonserter och burop under operans premiärföreställning. Den var var kontroversiell.

Hur Made Makis liv slutade? Efter sin död flåddes han, stoppades upp och ställdes ut till allmänt beskådande. Trots fruns och familjens protester. I kejsarens naturaliesamling. Där, bland fåglar och exotiska uppstoppade djur stod Made Maki fram till 1848.

Då, under oroligheterna i staden, besköts byggnaden och fattade eld. Allt brann upp.

Volkmar Braunbehrens: Mozart in Vienna 1781 - 1791

Paul Nettl: Angelo Suleiman - Friend of Mozart

Att prata med älgar

Det hände för en vecka sedan vid tretiden på morgonen. Var på väg ner till sjön för att ringmärka fågel. Då stod den plötsligt där på ängen. En vilsen fjoling. När kalvningstiden för kon är inne, gör fjolårskalven en bitter erfarenhet. Kon som tidigare månat så om kalv blir nu som förbytt. Med bakåtstrukna öron och rest ragg gör hon häftiga utfall mot sin helt oförstående kalv. Efter attackerna gör den försök att närma sig kon på nytt.

Men aggressionen avtar inte och kalven får klart för sig att nu är det allvar. Motvilligt tvingas den lämna kon. Nu är den helt vilsen. Det går därför lätt att locka den till sig. Om man lärt sig härma kons lockläte. En konst som de flesta av landets 300 000 jägare kan. Så när jag lockade på den kom den från 50 till 15 meter innan den kastade om och försvann. Fin upplevelse!

För det går att tala med älgar. Under två perioder. Med fjolingar under den period då de stöts bort, dvs maj månad. Men den bästa tiden är september, under älgbrunsten. Djuren har olika kontakt- och lockläten.

- det vanliga kontaktlätet: mellan vuxna djur och mellan ko och kalv.
- visslingen: en skarp och genomträngande, djup, fyllig vissling kopplad till speciella situationer. Som att kalven är på drift, ko och kalv jagas och kon då ställer av kalven.

Brunstläten:
- tjurens brunstläte: när han svarar på lockläte från ko eller följer en ko som ännu inte är villig att låta sig paras. Tjurens brunstläte har olika mellanformer. Ett nasalt, knarrande läte.
- tjurens klunkande: hörs ofta då han kommer på ett doftspår från en ko. Har beskrivits som lätet från en stor sten som studsar under vattnet nedför en fors.
- kons lockläte: ett utdraget klagande, fallande läte omgivet av de vanliga kontaktlätena.

Irritations- och agressionsläten:
- ett gnäggande läte: används av båda könen i samband med markeringar och upprätthållandet av den sociala rangordningen. Förekommer ofta inför utfall mot rival eller från kon om hon drar sig undan parning.
- utmaningsläte: om man härmar kons brunstläte, får svar och då härmar tjurens brunstläte tror han att en rival är¨på ingående. Man kan då riskera att få in en förbannad tjur till lockplatsen.
- vrålande läte: uttryck för hot eller rädsla. Har hörts då kalv som följt kon har skjutits. Kon har då snurrat runt och vrålat.
- klapprande läte: två typer av klapper. Dels ett som man tror kan göras med klövarna , dels ett som görs med munnen. Sällsynt. Innebörd okänd.

Varningsläten:
- hostande läte: när kon lockar kalven till sig. Kalven lyder tvärt.
- knarrande läte: ska påminna om en groda och vara ljust i klangen.

Blåsningar och frustningar:
- jamande läte: den späda kalven har diverse läten för sig
- gnällande läte: när kalven blir äldre låter den mer som en gnällande hund. Särskilt om den blir övergiven
- vanligt kontaktläte: med stigande ålder övertar kalven de vuxnas kontaktläten, om än ljusare i klangen

Att det går utmärkt att locka till sig älg visade sig under förra årets älgjakt. Sköt då en älg på lock.

Gunnar Sundh: Locka älg!

David Attenborough´s Ipod

Så dök han upp i Uppsala. David Attenborough. 80 år gammal. Han fick ett hedersdoktorat i samband med Linné-jubileet. Lika älskvärd och bitsk som den brittiske gentleman han är. Drog ut stolar åt damer, öppnade dörrar åt herrar och var så trevlig som ryktet förutskickat.

Han berättade om sin Ipod. På 45 G. "Här finns all klassisk musik sedan medeltiden", sade han med glimten i ögat. "Alla Beethovens och Mahlers symfonier! All jazz jag gillar. Och en massa annat".

Under alla resor jorden runt, den senaste till Madagaskar för en ny TV-serie om groddjur och reptiler, är Ipod med. "Den är inställd på shuffle. Så jag vet aldrig vad som spelas upp"

Förr var det CD som gällde. "Hade alltid med en massa nya CD-skivor i djungeln. Sen i tältet på natten tog jag bara en ur högen och lyssnade blint. Gillade jag inte vad jag hörde så tog jag en ny. Slumpvis vald även den. Men jag hade en regel. Det var att den tredje CDn måste jag lyssna igenom! Vad jag än tyckte om musiken".

Jag frågar om hans konstintresse. David Attenborough samlar på stamkonst och keramik. Intresset för stamkonst har resulterat i en bok och TV-serie med samma nam: "The Tribal Eye", som i höst ges ut på DVD. Och den egna stamkonstsamlingen har ställts ut.

Vi talar om de älsta kända målningarna. De förhistoriska. Istidskonsten. "De älsta är ju 32 000 år och finns i Chauvetgrottan i sydfrankrike. De avbildar bara djur! Inte växter! Inte landskap! Inte ens människor! Bara djur. Och ingen vet varför".

"Men en sak är säker. Att framställa dom var oerhört viktigt för människorna. De ålade sig fram på alla fyra genom hundratals meter kolmörka tunnlar, klämde sig genom smala klyftor där takhöjden var minimal medan de letade sig fram i ljuset av en fladdrande veke nedstoppad i en skål med djurfett. Sen i avlägsna kamrar, utestängda från dagsljuset, arbetade de. Hur kunde de måla av djuren exakt? Ur minnet? Få proportioner? Få realismen? Allt så exakt att vi än idag kan se vilka kor som ska kalva och vilka ston ska föla? Ofattbart".

Idag står inte djurmåleriet särskilt högt i kurs. "Nej. Den intressanta frågan är därför: hur kommer det sig att människor förlorar sitt intresse för djur? För djuren är som vi, fast ändå inte?"

David Attenborough: Amazing Rare Things.

Spegel, spegel på väggen där ....

Har du hört historien om ryssen som på alla frågor svarade: "Äh. Det var fan så mycket bättre på Stalins tid!". Till slut tröttnade folk på ryssgubbens svar och frågade: "Vad fan var det som var så jävla bra på Stalins tid då?". Varpå ryssen svarade: "Jag var ung".

Jag minns när jag som tonåring stod framför spegeln med skräckblandad förtjusning: "Ha-ha-ha! Det där kan inte vara jag?". Känner fortfarande samma sak.

Om åldrandet har Slas skrivit en roman: "Godnatt fröken Ann". Här några citat.

Det är ju sant. En spegelbild gör en absolut inte rättvisa. Jag har aldrig träffat och aldrig umgåtts med den person jag såg. Var och en av oss har inom sig en bild av hur vi ser ut och totalvägrar att acceptera den egna spegelbilden.

Jag har själv aldrig begärt att bli förstådd. Det är inte så lätt att förstå. Man vet så lite och ingenting lär man sig. Utom att man inte längre är någon uppåtgående stjäma på vårt blågula himlavalv, utan snarare en dalande stjäma som återvänder till de skogstoppar som alla fall jag inte nådde. Men jag siktade och sköt. Pang, sa det. Så var det med det.

Hur fan omvänder man och döper ett gammalt troll? Låt oss bli förvirrade men inte elaka. Jag för min del tycker mycket illa om att bli gammal, men man kan inte gäma ångra att man varit ung. Är man dum i sin ungdom blir man inte klokare av att åldras. Försiktigare kanske.

Trött på att leva och rädd för att dö är en ganska bra refräng. Man betalar med sin sorg och sin längtan. Det skrämmande är att man dör styckevis.

Att styckevis falla isär är livets villkor. Som Astrid Lindgren sade:
"Det gäller att leva så man blir vän med döden".

Så därför sade hon alltid "döden, döden, döden" när hon talade i
telefonen med sin syster. Sen så skrattade dom.

Stig Claesson: Godnatt Fröken Ann