Så kom den. Boken om en av kristenhetens mest dyrkade reliker, Jesu Förhud. Skriven av Robert P Palazzo: The Veneration of the Sacred Foreskin of Baby Jesus. För den som inte vill läsa finns här en sammanfattning, inte av Palazzo´s artikel, men av hur förhudsdyrkan såg ut.
...En av högmedeltidens folkböcker, Legenda aurea, förkunnade att dagen då Jesus blev omskuren, »började han utgjuta sitt blod för oss … det var början till vår frälsning«. Det fick till följd att hans förhud blev den högst skattade reliken av alla. I det medeltida Europa fanns ett dussintal kyrkor som påstod sig äga en bit av heliga hudvecket, den enda del av Jesus som stannat kvar på jorden" ....
Norska NRK vet också besked. Klicka här. Varför man läser sånt här? Jag vet inte. Kanske för att om möjligt bättre förstå ordets makt över tanken. Livslögnen finns också med i bilden. Självbedrägeri också. Säger många samma sak tillräckligt länge - 1 200 år - så är det sant. Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar