Han frågade: "Vad är det en döende människa behöver?" Alla svar skrevs upp på en tavla. Sen följde frågan: "Nå, vad är det då som en levande människa behöver? Skiljer sig hennes känslomässiga behov i något eller några avseenden från den döende människans"? Insikten började sjunka in. Till slut ställdes frågan: "Vad är det ni själva behöver? Känslomässigt?" Alla förstod att de egna, viktigaste behoven var samma som de behov de sagt var den döende människans.
Deras behov skiljer sig alltså inte från våra egna. De grundläggande behoven delas av alla. Levande som döende. Det största misstag är att tro att döende behöver behandlas på ett annat sätt än alla andra människor. Eller att deras känslomässiga behov skulle skilja sig från våra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar