1935 kom den spränglärde franske prästen Abbé Breuil till Zimbabwe i Afrika. Han ville titta närmare på de berömda klippmålningarna utanför Rusape. Abbén var troende, teolog och kunde sin klassiska, grekiska kulturhistoria. När han stod framför klippans målningar hade han två möjligheter. Antingen inse att klippmålningar kunde göras av andra än representanter för "högststående" kulturer. Eller dra slutsaten att målningarna gjorts av några utifrån Zimbabwe kommande folkslag? För inte kunde några lågt stående afrikanska stammar göra såna här målningar?
Abbén valde naturligtvis det senare syn- och tankesättet. Målningarna, menade han, hade utförts av faraonska egyptier! Abbén såg dessutom precis vad de föreställde. Där fanns soldater med brynjor! Och där med hjälmar! Och den där bar persiska tofflor! Och den stora liggande mannen på rygg, hörde hemma i den grekiska Diana-kulten! Ingen opponera sig. Abbé Breuil hölls för att vara en världsauktoritet på grott- och klippmålningar. Han hade ju tolkat istidsgrottorna i Frankrike!
Men Abbén såg bara vad han ville se. Instängd i sin egna slutna föreställningsvärld. Sak samma om han hade franska grottmålningar eller afrikanska klippmålningar framför ögonen. Tragiskt. Men ganska lärorikt. Så där avskurna, begränsade är vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar