På latin sade man "peregre". Betydelsen var en som kom "utifrån, utomlands ifrån". En man / kvinna som inte var romersk medborgare. Ordagrant "ager Romanus", en som var utanför staden Roms mark. Av adverbet "peregre" bildade romarna "peregrinus" för karl och "peregrina" för kvinna.
I folkmun blev det "pelegrinus". Italienskan sade "pellegrino", franskan "pèlerin", spanskan "peregrino", tyskan redan på 700talet "piligrim" som sen blev "pilger". Engelsmännen säger samma som vi, dvs "pilgrim".
Idag betyder ordet en som vallfärdar till helig ort. Sak samma vilken religion eller tid. vare sig vi talar om Egyptens pyramider eller Lenin eller Mao på burk i Moskva eller Kina. Men den äldre, ursprungliga betydelsen är alltså "främling, vandringsman, tiggare". I en av 1500-talets svenska visböcker står: ..."Willen i låne mig hwss i natth, enn fattig mann som pellegrij, går". (Klicka på bilden så förstoras den).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar