Men som de sysslolösa hade svårt att göra ingenting, uppfunno de varjehanda knåp, mer eller mindre idiotiska. En tog sig för att samla knappar, en annan samlade kottar av gran, tall och en. En tredje skaffade sig ett stipendium för att resa ut i världen.
Den som samlat knappar hade fått ihop en förfärlig samling. Som han icke visste var han slutligen skulle bevara dem, erhöll han ur statskassan medel att bygga ett hus för samlingens inrymmande. Här satte han sig att ordna knapparne. Det fanns många sätt att indela dem: man kunde dela dem i kalsongknappar, byxknappar, rockknappar o.s.v., men vår man hittade på ett mera artificiellt och därför mera svårt system.
Men för detta behövde han hjälp. Han skrev först en avhandling om Nödvändigheten av Knapparnes Studium ur Vetenskaplig synpunkt. Därpå gick han in till Skattkammaren med en inlaga anhållande om en Professorsplats i Knappologien, samt två amanuensplatser. Ansökan beviljades, mera för att skaffa sysslolösa något knåp än för själva saken, vars värde man ännu icke kunde bedöma. Han skulle snart förvåna världen med det första fullständiga vetenskapliga system. På två år hade han utarbetat det och det var ett underbart jätteverk, ty under dess klasser kunde alla världens knappar inordnas. Det väckte ett oerhört uppseende.
Men den, som samlat kottar, ville icke vara sämre, och han överraskade snart världen med ett stort artificiellt system, i vilket alla kottar indelades i 67 klasser, 23 familjer och 1500 ordningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar